Litteraturseminarium.
Snart dags att bege sig till skolan för att prata om böcker, böcker jag som inte hunnit läsa. Det ska bli spännande för alla har läst olika böcker. Och ja, då lär det inte bli någon diskussion, vilket det brukar vara under seminarier. Har funderat på vilka frågor jag kan få under seminariet, allt för att vara förberedd. Men de enda frågorna jag kan komma på är "var den bra?" och "skulle du rekommendera den till andra?".
Men men, jag är i en seminariegrupp med många smarta personer som gärna pratar på om böcker. Så jag kanske kan klara mig igenom timman och ändå få godkänt precis som dem andra. :)
Skön läsning.
Ligger idag ute i bara kallingarna och läser på mig inför morgondagens litteraturseminarium. Kan erkänna att jag är långt ifrån färdig läst och att jag omöjligt kommer att bli det. Men, jag har livlig fantasi och tänkte praktisera den inför och under seminariet.
Back in school!
Ja, då vart man tillbaka på HLK igen. Det känns riktigt bra, även om det kändes väldigt vemodigt att gå ifrån praktiken på ROL så känns det kul att vara tillbaka i skolan igen. Det var kul att se och hälsa på alla, även om jag inte känner att jag känner mer än en handfull väl så är det kul att prata lite. Man kommer kanske inte att se så många i klassen heller, eftersom vi påbörjat projektarbeten som kommer att göras i grupper om 3-5 pers.
Jag har hamnat i en bra grupp, det känns verkligen så. Hamnat och hamnat, jag har lyckats hitta två ambitiösa, trevliga och relatistiska arbetskamrater ifrom av Johanna och Klara. Vi är så pass ambitiösa att vi kommer i dagarna ha en liten kickoff, vi kommer varje vecka vandra runt Munksjön och vi kommer köra på fredagsfika. Jag gillar't!
Däremot känner jag att vi har mycket att göra, många frågor och en hel del osäkerhet. Dessutom är jag projektledare och det gör ju inte saken lugnare. Men jag är full av tillförlit och ro (än så länge).
Mitt i allt idag fick jag en liten insikt. Jag är rätt glad att jag inte har en flickvän just nu... För Viktoria vet att det inte är helt enkelt att vara med mig då jag är inne i stora projekt så som en B-uppsats eller. Om jag fattat henne (och mig själv) rätt så var det väl inte det att jag var otrevlig(det var jag väl inte va?). Utan mer att jag var spänd, stressad, pressad och hela tiden tänkte på den där uppsatsen och allt kring den. Så det känns bra att jag inte har någon jag riskerar att såra, uttråka eller göra besviken.
I väntan på telefontid.
Ja, sitter här i mitt lilla kontor. Det är lite mer än en vecka kvar och det känns lite ledsamt faktiskt. Ifrån detta kontor har jag smygkikat på skid-, skidskytte- och alpina-vm. I detta rum har jag lyssnat på tusentals låtar och många program av Morgonpasset i P3. I detta rum har jag känt mig meningsfull, behövd och uppskattad. I detta rum har jag känt mig otillräcklig, dålig och utanför. I detta rum har jag jobbat på ryska, tyska, engelska, norska, litauiska, italienska och franska. I detta rum har jag gjort hundratals fel, och i det här rummet har jag lärt mig saker för livet.
Snart är det över, jag har dock lite kvar att göra. Mina webshoppar (mina största projekt) har väl 75% färdig, just nu saknar jag mest bilder och produktinformation. Jag har en del möten att fixa ihop för att kunna bli klar i tid. Mitt första blir i Hjo, kom precis på att jag nog borde ringa och bestämma en tid med personen i Hjo innan det är försent...
Jag har en Stockholmsresa att göra innan jag vandrar härifrån med, på tisdag åker jag till Stockholm över dagen för att ta hand om kunder och besökare i ROL's monter under en mässa. Ska bli spännande, inte lika spännande blir uppgiften ansvara för kaffebryggaren...
Men nu ska jag strax ringa till sjukgymnasten och försöka få till en träff där någon kan titta och klämma på mina knän lite. För det ska inte göra ont att gå eller stå, eller?
Mot äventyr!
Idag ska jag åter ut och leka fotograf för praktiken. Denna gången bär resan av till Habo och fotografering av jättestora saker som ska säljas vidare till ICA Maxi. Har helt ärligt ingen aning om vad jag ska fota, det är något stort det är typ allt jag vet. Men både jag och kameran är laddad, nu kör vi!
Men denna dagen har redan börjat spännande. För imorse så insåg jag att min praktiktelefon inte var på mitt kontor, vilket var rätt jobbigt då jag alltså tappat bort den. Men jag fick gå på skattjakt och gå dit där jag vart igår... och tillslut så, så hittade jag min telefon. Puh! :)
Lugn dag på kontoret.
Jag vet inte riktigt vad jag gör eller inte gör här på kontoret idag. Sitter med mycket men samtidigt ingenting. Det känns som jag gör framsteg, men kommer ingenstans. Jag jobbar, men samtidigt jobbar jag inte. Men det största problemet jag har idag är att denna dumma mac'en är så himla felinställd, så jag kan inte skriva ut några papper som jag ska ge till en här på kontoret. Mac'en vill skriva ut i amerikansk standard, och att ändra till A4 verkar inte hjälpa för skrivaren vägrar... Så jag får väl sitta här och småkika och småjobba hela dagen.
Att ha roligt på praktiken.
Ja, redan första dagen gav min handledare mig ett par hörlurar... Så jag "kunde lyssna på musik om jag ville". Och det har jag, sannerligen. Varje morgon börjar med lite webradio och P3's Morgonspasset. Idag var Anders Jansson (från hipphipp) där. Han var sjukt rolig, mer än jag trodde han skulle vara. Så jag satt här på mitt kontor, med mina hörlurar och hade väldigt svårt för att hålla mig för skratt. Men några stycken fniss kan ha läckt ur min mun och mitt rum. Jag hoppas inte mina kollegor blir alltför arga och avundsjuka, eller funderar vad jag pysslar med. Eller så tror de att jag är dum i huvet.
Imorn så får de visst besök av citatmaskinen och skidskytten Björn Ferry, det kan bli ett bra morgonprogram det med.
1 månad.
Ja, torsdag! Bara en dag kvar till helg. I denna stund lämnade min handledare mig för att resa hem till Falun och familjen. Han och jag har bara 2 veckor kvar innan jag säger "tack och hej!". Har sagt det innan, men jag längtar tillbaka till skolan, det är lite slappare men det är framförallt mycket roligare och mer fokuserat på det jag vill göra. Här får man en massa småuppdrag som kan kännas lite som skitgöra, lite sånt man låter en praktikant göra. Men jag slipper hämta kaffe åt de anställda i alla fall!
Det är nu bara en månad kvar och det kommer bli skönt att slippa att åka buss så här långt, att gå upp så här tidigt och att umgås mer med människor i min egen ålder. Men det kommer bli lite ledsamt med, jag kommer nog sakna de vänliga, omtänksamma och retsamma här uppe. Men den dagen, den sorgen/lättnaden. Har tänkt att jag nog ska baka någonting till dem som ett stort fett tack.
Måste bara fräscha upp mina bakning-skills, de har inte varit använda på ett tag... typ aldrig någonsin :)
