En annan David?

Idag är de lördag, även om dagarna är ungefär likadana... Men men

Härrom dagen så åkte jag runt lite långsamt på min bräda nere vid esplanaden, kommer inte ihåg vart jag skulle eller vart jag var på väg. Men då så tänkte jag lite och mina tankar vandrade iväg ganska snabbt. Men tillslut kom jag till ett läge då jag började tänka lite på hur jag ser på mig själv....Jag kom på en hel del vettigt faktiskt, men det är nog något jag inte vill tråka ut er med. Men jag kom också på hur mycket man ändrats på bara ett halvår.

Men faktum är att en hel del har hänt sen dess. Jag har vart nära att dö, nära att bli påkörd, nära att köra på en annan... aah, en hel del som sagt. Och allt som man genomlider förändrar en, ganska mycket. Och jag antar att allt som hänt mig gjort mig till den jag är och jag måste nog ändå säga att jag är tacksam att allt de som hänt har hänt. Jag trivs med mig själv och jag hoppas att andra trivs med mig. Gör de inte de så hoppas jag de är ärliga nog att säga de till mig.

Men n ska jag snygga till mig lite och klä på mig, för ikväll ska jag till filmfestivalen med Hanna och Maja (om de är några fler vet jag inte). Ni får ha en bra afton och så ska jag försöka att skriva något trevligt redan imorgon...

Herrens frid!


Ännu en natt ute...

Igårkväll så var jag och nils ute på en liten promenad, vi gick till utsikten där vi tillsammans såg på vår vackra stad. Det var en kväll då jag kunde öppna munnen och låta den tömma ut allt de där som jag hade på hjärtat, det var högst behövligt!

Efter detta blev det ännu en tur ner för Ådalsvägen, en lång tur ner för backen då jag åter en gång kan lägga allt åt sidan. Bara njuta, ta en sväng i taget. Inget annat är viktigt, inget annat spelar roll. Det är bara jag och min bräda, och musiken från min iPod. När man kommer ner känner man en otrolig lättnad, man känner att man har rensad, allt de där som tyngt ner en är borta.

Man kommer hem, en aning trött med ändå väldigt vaken. Man klättrar upp på hustaket, knäpper händerna och tackar Gud för att man har det så bra som man har. Klättrar ner och sen så kryper man i säng. När jag ligger där har jag ingenting jag behöver grubbla över, inget som håller mig vaken. Jag hinner inte mycket mer än lägga mig ner förens jag sover...

Så här morgonen efter så är allt precis lika bra, jag mår fantastiskt bra! Jag må vara arbetslös och uttråkad, men jag känner inre frid som gör mig trygg, stark och målmedveten.

Ännu en arbetslös dag...

Hej igen!

Idag är en vacker dag, solen skiner och det känns inte så höstigt som det gjort de senaste dagarna. Det kanske finns lite sommar kvar att njuta av....

Idag är också en dag då David sitter inne och läser och letar efter jobb, söker ett och annat i hopp om att kunna få komma hemifrån några timmar och tjäna lite pengar och därmed tjäna ihop till att kunna hitta på något skoj i vinter.

Redan nu sitter jag och spånar på vintern, jag hoppas att kunna åka iväg mer än en vecka i vinter. Meningen är ju att jag ska planera kyrkans resa till Österrike, men då det stället vi skulle bo på är bokat så ser det inte ut som det går att genomföra en resa för 50-60 pers. Men vem vet, större under har skett....

Om inte detta går att genomföra så funderar jag på att organisera ihop en liten egen resa, där jag hoppas kunna få vara borta i 2 veckor. För är det något jag och Gutta kom på då vi var i Chamonix så är det att 1 vecka räcker inte, man hinner inte åka igenom allt och samtidigt kunna njuta av varenda backe. Om någon är intresserad av att följa med återstår att se...

Om du är det kanske du kan höra av dig till mig, så jag vet om någon vill.

Arbetslöshet = Jättetråkigt!

Aloha!

Jag har nu vart utan arbete i snart 2 veckor... det har vart 2 veckor där det vart lugnt. Ibland på ett skönt sätt, ibland inte. Hursom helst, nu har jag börjat få nog. Jag har JÄTTE tråkigt på dagarna, jag har inga pengar så jag kan hitta på någonting. För det är bara att inse att ska man kunna göra något så kostar det alltid någonting.

Så jag har (typ) tagit tag i min arbetslöshet ångest. Idag så skrev jag klart lite jobb papper, skrev ut dom och åkte till stan och kollade läget på lite alla möjliga ställen. Bla, mitt drömställe: Rak. Men men, jag lär väl inte få det heller...

Jag har en sista utväg, ett jobb jag kan få om jag så sätter mig och skriver dit. Grejen är bara den att jag vet inte om jag vill jobba på en industri som en annan robot människa. Men jag har väl inte så mycket att välja på om det kniper, och det gör det ganska snart. Kanske inte pengamässigt (får en till lön från sommaren om en vecka), men känslomässigt. Jag blir deprimerad av att gå fram och tillbaka här hemma. Visst jag kan åka lite longboard, men det är inte lika kul på dan och så kan man inte göra det i så många timmar.

Så jag hoppas verkligen, verkligen att det löser sig snart...!

Herrens frid!

Hoppsan!

Det va visst ett tag sen jag skrev något i min lilla blogg, förvånad över att folk faktiskt har kikat in på min blogg så sent som idag, i hopp om att få läsa något av mig....

Sen jag sist bloggade så har väldigt mycket hänt. Jag har vart på frizon, den kristna festivalen som var väldigt trevlig. Jag och Johanna fick jobbet att köra upp den, vilket vi givietvis klarade galant. Trodde först att jag skulle få dela husvagnen med bara brudar, men icke! Gustav A kom och bjöd in sig själv... Men det öppnade för manliga samtal, sånna samtal är alltid bra!

I regnet och ibland getingarna hade ialla fall jag sjukt kul, vandrade iväg på mina egna turer och hittade då och då lite vänner och gamla vänner, helt fantastiskt! Varje dag innebar en tur till kalkbrottet och sjukt goa klippor som man hoppade ner i det kalla kalla vattnet.

Och nu, hemkommen och arbetslös. Men än så länge är jag inte alltför beskymrad över detta. Det är klart att jag har det rätt så tråkigt på dagarna, och nu när de flesta av mina vänner börjar skolan så blir det ännu mer tyst på dagarna. Men faktum är att jag behöver lite lugn just nu. På något sätt känner jag mig lite borttappad, en aning förvirrad. Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu och då känns det rätt skönt att vakna upp och ta en sak i taget....

Igår kväll vart de fest hos Gustav H, en liten fin avslutning på sommaren. Alltid skönt att komma på fest och känna att man kan lägga alla tankar och beskymmer bakom sig och bara vara. Kvällen för min del avslutades med att jag cruisade ner för Ådalsvägen, den backen är fantastiskt bra för att åka longboard. Igår åkte jag non stop, inga bilar som ville förbi. Det var bara goa fina svängar hela vägen ner... Underbart! Ikväll så blir det nog en till sväng med brädan, man måste faktiskt ta och passa på nu innan det faktiskt blir höst.

Nepp, nu ska jag sätta mig och finjustera min jobbansökan och mitt CV. Jag vill inte jobba just nu, men det behöver jag snart göra... och förhoppningsvis vill jag det då.

Herrens frid!

Så många tankar, så få ord...

Jag känner att jag vill skriva, men jag har lite skrivkramp känns det som... gaah!

Ute öser regnet ner, jag får nog allt stanna inne idag. Om jag inte tar bilen till gymmet en sväng. För att idag går det inte att åka longboard till gymmet... Men jag skulle ju leka med nils idag ja, och husvagnsskolan, och jag skulle behöva klippa mig, men jag har inte råd...

Jobbigt allt blev, men det är inte hela världen. Jag kan ha långt hår, vissa tjejer gillar ju det ^^

Jag ska ringa nils snart. Johanna har inte hört av sig om vilken dag denna spännande husvagnsskola blir imorgon... det är inte så farligt.

Just nu lyssnar jag på en låt som jag älskat i ett år och har vart en otroligt viktigt låt för mig det gångna året: Millencolin - Ray. Den bästa delen på låten är helt klart sista biten


'Cause I change with time and that's not a crime
Someone like you can not derange me
Yeah I change with time and that's not a crime
It's in my nature to be changing, changing!



Magiskt bra, på tal om bra saker... nu ska jag ta tag i mitt liv och skriva klart min jobbansökan. Skriver något mysigt framåt läggdags! Schmack på er!

Tillbaka på jorden!

Efter några fantastiska dagar på Strandgården är jag nu hemma igen. På ett sätt känns de rätt gött att vara hemma igen, på ett sätt inte...

Det är något speciellt med det stället. Atmosfären, människorna... svårt att säga vad de är, men det är något. Alla som vart där håller nog med mig.

Men det är rätt gött att komma hem också, jag har vart istort sett ensam i min ålder, lite tråkigt men ändå rätt okej. Nu är det några dagars vila sen bär det av till frizon med brudarna!

Löv it!

RSS 2.0