Dawie

Igårkväll så var jag och nils ute på en liten promenad, vi gick till utsikten där vi tillsammans såg på vår vackra stad. Det var en kväll då jag kunde öppna munnen och låta den tömma ut allt de där som jag hade på hjärtat, det var högst behövligt!

Efter detta blev det ännu en tur ner för Ådalsvägen, en lång tur ner för backen då jag åter en gång kan lägga allt åt sidan. Bara njuta, ta en sväng i taget. Inget annat är viktigt, inget annat spelar roll. Det är bara jag och min bräda, och musiken från min iPod. När man kommer ner känner man en otrolig lättnad, man känner att man har rensad, allt de där som tyngt ner en är borta.

Man kommer hem, en aning trött med ändå väldigt vaken. Man klättrar upp på hustaket, knäpper händerna och tackar Gud för att man har det så bra som man har. Klättrar ner och sen så kryper man i säng. När jag ligger där har jag ingenting jag behöver grubbla över, inget som håller mig vaken. Jag hinner inte mycket mer än lägga mig ner förens jag sover...

Så här morgonen efter så är allt precis lika bra, jag mår fantastiskt bra! Jag må vara arbetslös och uttråkad, men jag känner inre frid som gör mig trygg, stark och målmedveten.