Dawie

Idag är det onsdag, bara två dagar kvar till Tonårsavslutningen som iår är en julkabaré. Tanken var att tonåringarna skulle utforma den som de ville ha den, vilket de gjort.... De få som dykt upp. Men nu, så här 2 dagar innan känner jag stressen och pressen. Det känns som jag har mängder med saker kvar att fixa, och ikväll ska det egentligen vara klart allt. Men idag har jag nätt och jämt hunnit med att handla. Jag var visserligen uppe vid åtta idag, för att köra mamma till hennes jobb så jag skulle kunna ha bilen och handla för Tonår idag. Men idag har jag vart ett vandrande lik, för efter endast 4 timmars sömn så är jag mer död än levande. Inatt var det nämligen helt omöjligt att somna, jag kunde inte somna.... Jag känner mig åter igen på väg att bli sjuk, vilket jag inte får bli!

För min ledarekompis (och släkting) Maja är sjuk och kanske inte kan komma på Freda, blir jag med dålig så går det nog inte att ha någon kabaré. Men jag kom nyss från toan där jag nyss spydde upp lite mat och kaffe. Jag mår verkligen inte bra idag. Jag är stressad och känner att det som skulle vart en fredag där tonåringarna skulle bestämma har blivit något som jag måste se till så att det blir så. Något jag inte känner att jag orkar längre. Men jag kan inte vika ner mig, inte än. Snart så ska jag ta mig ner till kyrkan och leda det sista planeringsmötet och sen så ska jag träna med Nils. Jag vet, det låter inte som det man ska göra när man inte mår bra. Men jag har inte sett min bästis Nils på riktigt sen han kom hem från USA. Jag saknar honom och det känns lite som om han inte ville hänga så mycket med mig längre...

Mitt i allt detta stressande och jäktande kommer en stor fundering i mitt lilla huvud.... Hur tusan kan jag som arbetslös känna mig som jag gått in i väggen?!