Dawie

Igår var en underbar dag och natt. Jag jobbade till 15, efter de så skyndade jag mig hem o in i duschen. Sen så stack jag och Nisse till Arvika för att gå på interpol och träffa lite folk... Det var en sjukt lyckad dag, vi åkte vilse (2 gånger) och vi åkte igenom världens värsta regnskur. Men vi kom fram och vi träffade Emma direkt! :)

Sen efter att allt stängde där uppe så hoppade jag och nisse in i bilen för att åka hem igen, för idag så skulle jag ha ljudet i kyrkan på ett bröllop. Det gick jätte bra att köra hem, vi hade mängder med energidryck som gjorde va den skulle. Tills vi kom till Mullsjö, där började jag bli väldigt sömnig. Och jag skulle egentligen stannat, men jag ville fortsätta för att det kändes onödigt att stanna med så lite kvar... Så vi fortsatte och jag kämpade emot min trötthet.

Idag när man kommer hem och läser om hur 2 ungdommar från stan omkommit i en tragisk olycka där de satt bak i en bil som krockade och de dog och de andra blev allvarligt skadade så kan jag inte låta bli att tänka på när jag och nisse var vid mullsjö och jag chansade på att vi skulle klara oss hem. Jag nickade till, 2 gånger... så här efteråt skämms jag och inser att jag offrade min bästa vän för att slippa stanna. Hade det bara handlat om att det var jag som fanns i bilen så hade jag inte mått lika dåligt. Då hade jag bara offrat mig själv, och det är inte lika farligt som att sätta en vän i det läget.

Än vet jag inte vilka det var som dog, jag vet att några av mina vänner känner de döda och jag kan inte ens försöka föreställa mig hur hemskt de är för de. För att inte tala om de dödas föräldrar. Jag är fullt upptagen med att känna mig dum efter min idiotchansning...

Förlåt!