Till doften av träolja...
Denna dag är som alla andra, solen skiner (för stunden).
Dagens skyfall har passerat o gett mig en extra tidig o lång lunch så jag kan återuppta mitt viktiga arbete som målare.
När jag drar min pensel över de gamla, gamla träplankorna så försvinner jag långt, långt bort...
Till doften av en hink träolja, sakta men säkert börjar sina.
Tänker jag på mina läppar mot dina.
Jag har ett kallt hjärta, men tanken på dig får mitt hjärta att tina.
Ja, jag tror jag är kär. Men i vem?
Sakta men säkert har nu min hink blivit tom.
Mitt huvud må vara fullt av frågor, men tomt på svar...
Dagens skyfall har passerat o gett mig en extra tidig o lång lunch så jag kan återuppta mitt viktiga arbete som målare.
När jag drar min pensel över de gamla, gamla träplankorna så försvinner jag långt, långt bort...
Till doften av en hink träolja, sakta men säkert börjar sina.
Tänker jag på mina läppar mot dina.
Jag har ett kallt hjärta, men tanken på dig får mitt hjärta att tina.
Ja, jag tror jag är kär. Men i vem?
Sakta men säkert har nu min hink blivit tom.
Mitt huvud må vara fullt av frågor, men tomt på svar...
Kommentarer
Postat av: lenni
wow.. hallå poeten, dig har ja nog aldrig träffat förut
Postat av: Anonym
du rimmar ju fan värre än tomas ledin.
Postat av: Sofie
bloggpoesitrenden har alltså nått även din blogg
Postat av: David!
Folk tycker olika, det respekterar jag. Men vad som poppar upp i mitt huvud när jag oljar kanske inte är världens vackraste filosofi... ;)
Trackback