Dawie

Hur som helst, först tänkte jag att jag bara skulle ta en liten kort promenad innan jag skulle duscha o åka ner till kyrkan. Men jag gick längre och längre och längre in i brånerydsskogen. Hoppade över varje liten gyttjepöl och bäck för att inte skita ner min vita skor (jag vet, ibland väljer jag himla passande skor att promenera i...). Helt plöstligt så stog jag där i skogen öga mot öga med 4 rådjur. Försiktigt så plockade jag fram min kamera, men jag skrämde de lite så de sprang 10 meter bort. Jag har ju inget telezoom (men shit vad jag vill köpa ett). Jag smög med de där skygga djuren i 10 min, men jag kom inte nära nog. Så en aning besviken så gav jag upp, men jag var rätt så glad över att hannen med hornen inte kom på att han faktiskt hade 2 rätt så läskiga horn.

Men jag vandrade vidare, funderandes på hur långt in i skogen jag skulle gå. Jag har vart där uppe i dom skogarna hela mitt liv, men jag har aldrig gått hela vägen. Stigarna är bra långa och jag vet fortfarande inte vart de går. Så jag tog de förnuftiga beslutet att ta den stigen jag visste vart den gick. Till bråneryds skyttebana, ett ställe man som barn ofta smög iväg till (jag är iofs fortfarande ett barn)

Mina minnen från denna plats var att det låg tomhyslor överallt, och då menar jag ÖVERALLT. Men denna dagen var det inte överallt. Men det är väl som allt annat, barndomshuset tyckte man var så stort. Men egentligen var det lite, precis som jag en gång var. I detta filosofiska och en aning sentimentala läget så kollade jag på klockan och insåg att jag behövde röra på mig. Annars skulle jag minsann inte hinna duscha och raka mig innan tonår...

Så efter en rask promenix hem så duschades, rakades och stylades jag. Sen så åkte jag till tonår där temat för kvällen åter en gång var kärlek, bra med ett tema som är så stort och som man kan hålla på med länge. Heidi var den som skötte det mesta vilket betydde att jag bara kunde lyssna, ta de lugnt och "bara vara". O för första gången på länge så kände jag att jag bara kunde ta de lugnt.

Efter att vi fikat och stängt och larmat för natten så åkte jag en liten sväng med bilen. Stannade vid vättern och tog en kall, men fin promenad under en stjärnklar himmel och en spegelblank sjön. Då fick jag några underbara longboard kickar, de är snart dags att bli Huskvarnas nightrider igen!