Dawie

Livet som arbetslös och som nästan man flyter på rätt snabbt. Igår så tog jag i och för sig inga störra uppgifter för dagen, jag kollade på Gran Torino. Clint Eastwoods senaste film, en liten vacker historia om en man som blir änkeman. Han har ingen som helst relation med sina barn eller sina grannar. Jag vill inte säga mer för då kanske jag förstör filmen för er ;)

I dessa soliga dagar så är de så underbart att sätta sig på solsidan av huset och avnjuta en kopp kaffe. Solen steker på och det blir rätt varmt om kinderna, men eftersom jag aldrig varit den som har tålamodet att ligga eller sitta still länge så blir de sällan mer än 30 min i taget.

Ända sen jag kom hem från Österrike har jag varit lite av en soffpotatis. Jag har haft mycket att göra men jag har inte hunnit eller känt för att träna. Men i förrgår, nästan en månad sen jag kom hem så tog jag i mitt liv och tränade. Efter en rejäl uppvärmning och några ryggövningar så skulle jag precis plocka upp ett par hantlar då en av mina allra äldsta vänner ropade på mig. Adam heter han, vi bodde 150 meter ifrån varandra när vi båda bodde i bråneryd. Sen så flyttade jag och sen 2 år är han åter den vän som bor närmast mig (de ligger visserligen en skogsdunge och en bäck emellan, men ändå...). Men det var så länge sen man såg Adam, trots att vi bor så nära varandra så syns vi nästan aldrig. Lite synd då han är en skön kile.

Adam var visst väldigt pratsugen så vi satte oss ner bland hantlar och annat och pratade, i 45 min! Efter det var jag kall och rätt stel. Så då hade jag ingen större lust att träna, så istället satte jag mig i bastun och sen efter en skön dusch så åkte jag hem till Frippe som hade lovat mig kvällsmat.

Nää, jag får väl försöka träna träna på dagtid så jag får träna och inte prata... ;P