Dawie

Sen sist har jag:

• Träffat världens sötaste tjej.
• Kysst världens vackraste tjej.
• Blivit tillsamman med världens bästa tjej.
• Sett alla mina närmaste vänner flytta härifrån.
• Besökt USA (& Kanada en snabbis).
• Besökt Malmö och fastnat i Nässjö likt alla tågresenärer förra året.
• Vart på konserter som Loney Dear och på festivaler som Popadelica och Way Out West.
• Gett upp och åkt hem från ett scoutläger (till mitt försvar var allt jag hade med mig blött).
• Återsett mina vänner som rest hem över helger och lov.

Det är mkt mer som har hänt sen senast, men det allra största, det allra bästa och det allra värsta (just nu) är Viktoria. Vi sågs, vi kysstes och vi blev båda förälskade. En magiskt tid har varit, en av de allra bästa tiderna i mitt liv, med dig har jag upplevt de allra bästa stunderna, dig och endast dig. Men nu, nu är det tyvärr över. Viss kärlek varar förevigt, annan är starkare än solen men dör tyvärr ut. Idag är vi vänner, goda vänner och att inte kunna kalla henne min gör ännu ont i mig, men att få se, umgås och ha kul tillsammans gör att jag inte känner mig så ledsen som om vi skiljts som ovänner.

 

Att inte längre vara med Viktoria känns dumt, konstigt, tomt och ledsamt. Men jag vet att jag kommer att klara mig, jag vet att jag kommer att kunna lägga allt det som hänt bakom mig, men det kommer ta tid. Men samtidigt vet jag att Viktoria är och kommer alltid vara någon speciell i mitt liv, hon var den där riktigt första stora kärleken (om man bortser från tonårskärlekar). Hon var den första jag var beredd att offra allt för att få vara med, hon var den första jag drömde om en framtid med. Hon gav mig den där känslan av att hon var "rätt" för mig. En stor tröst i min tomhet har varit att om hon nu är den "rätta" för mig, så kommer våra vägar att mötas en dag, om inte gav hon mig mer än jag någonsin känt att jag förtjänat och mer än jag någonsin vågat önska om. We had a fun run!

 

Jag vet att jag kommer komma ur allt det här, som samma glada optimist, men jag kommer känna mig klokare. Jag kan säga att jag vet lite om vad "riktig" kärlek är... vare sig Viktoria är "den rätta" för mig eller ej så är jag dig evigt tacksam. Jag har ibland funderat hur någon som du kunnat älska någon som mig, men jag har alltid varit lycklig, alltid varit tacksam. Även nu, i singelskap och tomhet kan jag tänka tillbaka och le... Så hur ont i hjärtat jag än haft, hur ledsen jag än känt mig så är jag ändå fylld av glädje över det som varit :)