Då alla andra ser på solsidan.
Ja, söndagkväll. Tiden då alla, alla sitter och tittar på Solsidan. Jag ska inte säga något om det, för jag vet inget om det egentligen. Jag har inte känt behovet eller lusten att sätta mig att titta på det. På söndagkvällar så sitter jag hellre på mitt rum, vid mitt skrivbord med datorn igång. Ifrån den spelas musik eller film, samtidigt som jag mimar (sjunger om jag är helt själv), vickar på fötterna och har de allmänt skönt så reflekterar jag. Jag blickar tillbaka över helgen som varit, människorna jag mött och sakerna som hänt. Jag minns det fina och det bra, jag känner saknad och längtan. Men jag sitter alltid här med ett leende, en frid, en lättnad ty jag mår bra.
Denna helgen har varit fin. Den började med att jag åkte till kyrkan för att leda mina små och otroligt fina tonåringar. Kvällen var "planerad" av mig (den är sällan planerad när jag bestämmer) och jag hade som vanligt inte sagt vad som egentligen skulle hända till dem. De visste bara att de skulle ta med en kamera och något de älskar/tycker om. Väl där så fick de se den lilla men fullt dugliga studio jag byggt upp och då förstod de att de skulle fota varandra. Jag ska väl inte kalla dem fega, men jag fick visa vägen! Inget illa om mina tonåringar, men de är inga bra fotografer. Iaf inte med min kamera, för detta är den bästa bilden de tog. Men denna kanske duger? :)
Efter fredagen kommer lördagen. I vanlig lördagstradition så vart de innebandy med svågern och hans vänner, som vanligt betyder det svett, många mål och minst en vrickad fot på mig. Men jag fick denna dagen även två innebandybollsfärgade blåmärken, ett ovanför knät och ett på handleden. Snyggt! Men denna lördagen var lite värre än alla andra, för den väl i duschen så fann jag ett snyggt litet sår på vaden. Tur man inte är Akilles!
Efter bandyn och maten på bandyn kom Tom. En trevlig pojk/man jag inte sett sen nyår, han var visst sugen på att se hur kul Little Big Planet egentligen var, så vi spelade det i ganska många timmar innan han tog tåget hem och Gutta fick leka med mig till sena natten.
Idag så har jag inte gjort mycket vettigt. Det var barnen och ungdomarnas gudstjänst och jag hade lite ansvar, sen gjorde jag väl inte det så bra som möjligt. Men jag gjorde det i sann David-stil, ganska dåligt förbered men förhoppningsvis charmigt och trevligt. Efter en lång fika med ungdomarna så sitter jag nu här, reflekterandes och gör med en aning dåligt samvete. Imorn är det jobb på praktiken som gäller och jag som var tvungen att vara hemma i fredags fick uppgifter att göra, men jag har skjutit på dem hela helgen och nu är det väl dags att ta tag i dem innan det blir försent.
Läste du hela detta inlägget så tackar jag för ditt otroliga tålamod :*
Kommentarer
Trackback
