Dawie

Men några få gånger har jag dalat i det här med självkänslan och tryggheten, nu är en sån gång. Jag gillar det jag gör, jag är på en bra praktikplats där jag trivs och får både jobba och lära mig nya saker. Jag tränar som en galning och är i bättre form än någonsin, jag kommer vara perfekt vältränad till sommaren och beachen. Men jag känner mig inte nöjd. Det här är saker som är bra för mig, och som jag gör mycket på vilja snarare än lust just nu.

Men jag suktar efter mer. Jag vill träffa vänner, gamla som nya. De är hemskt att bo kvar i sin hemstad och längta efter så många av mina vänner som flyttat härifrån. Jag har egentligen bara Gutta och mitt ex i staden, Gutta lär flytta ner till Malmö igen om bara några veckor. Och Viktoria, hon är fortfarande en av mina allra bästa vänner. Men efter allt som varit är vi inte direkt de bästa vänner vi var då vi var tillsammans, men jag är rätt säker på att tiden kan göra oss till bättre vänner igen.

Jag längtar tillbaka till skolan och att regelbundet träffa mina klasskamrater. Även om jag inte är någon av dem särskilt nära är de alla väldigt sköna! Det lite tråkiga är ju att det år som återstår av utbildningen kommer inte att bestå av "vanlig" skolgång, utan projekt och uppsatser...

Jag brukar se mig själv som en person som är lika stark ensam som i sällskap, men just nu önskar jag bara att jag hade en Nils och en Frippe här hemma som bara kunde ta tag i mig och skaka mig ur den här slentrianen...