Dawie

Idag har jag kommit till en stor insikt. Jag har insett hur otroligt givande det är att få ett förtroende, en tillit och chansen att hjälpa någon annan att rensa sina tankar. Det är så att fler och fler av mina små tonåringar har kommit till en period i livet där de alla förändras, saker och ting runt omkring dem förändras och de är osäkra, oroliga och i behov att prata med någon. Någon har i vissa fall blivit jag. Det låter kanske inte som det roligaste uppdraget eller kallelsen eller vad man vill kalla det. Men det är givande, inte bara för dem utan för mig med.

Man liksom sätts in i någon annans situation eller liv, vilket gör att man funderar på hur man själv skulle gjort om man hamnat i samma läge. Man ser på sig själv, ser på hur ens egna tonårsliv var och hur livet idag funkar och delar med sig av det goda, men också av det där jobbiga och tunga som man varit igenom. Plötsligt så sitter man där i total öppenhet och tankar, funderingar, problem och lösningar flyger fram och tillbaka genom rummet. Jag har aldrig sett mig som särskilt klok, eller dum. Men i lägen som dessa känner man sig som en bra människa.