Dawie

Jag ska berätta en liten sak om mig själv. Jag tycker om att röra på mig, men jag har egentligen inte tålamodet att röra på mig särskilt länge. Därmed är jag inte den som motionerar särskilt länge. Vissa av er vet att jag köpte ett par löparskor och hade ambitionen att bli en flitig joggare. Så här långt har det inte gått så värst bra. Jag har sprungit, men mina vader har strulat och typ låst sig. Det har gjort att hur pigg man än är i benen så kommer man ingen vart. Alltså har min löpardröm tagit ganska många snedsteg (höhö)...

Det har inte blivit bättre av att jag de senaste veckorna har jag gått med en seg förkylning, har snorat som ett barn vissa stunder. Undertiden har jag inte orkat sitta still (för det har jag inte heller tålamod för) utan har tränat lugnt och försiktigt. Så istället för att sprina de 10 min jag brukar ha som uppvärmning så har jag gått lika länge. Idag kände jag mig frisk men lite feg, tänkte från början mjukstarta lite så att jag skulle slippa bli sjuk igen. Jag ställde mig på bandet, satte på den första låten ifrån Beach Houses album Teen dream, började gå för att få upp lite temp i kroppen. 45 min senare var albumet slut och jag stod kvar där på löpbandet. Där och då kändes det inte så märkvärdigt. Visst, jag har aldrig sprungit eller gått längre än 20 min på de där banden, men med så pass bra musik kändes det mer som att jag ville inte stanna förens skivan var genomspelad. Nu så här efteråt är jag rätt nöjd och väldigt förvånad. Hur lyckades jag med detta? Vad hände med det dåliga tålamodet?

Nu så sitter jag här vid köksbordet med en kopp thé bredvid min dator. Efter promenaden på löpbandet fick jag för mig att träna mage och rygg i ytterligare 60 min. Så nu sitter jag här, jag är trött, mätt, öm och en aning hög på endorfin. Ska bara plocka ur diskmaskinen innan jag ska krypa till sängs. Gnatt!