Now who's a good friend!
Inte för att skryta eller så, men jag är en rätt så bra vän. En sån där bra vän som fixar praktikplats på ROL AB för bästa vännen Gutta. Himla bra och kul, nu finns det äntligen någon här i min ålder. Att man känner personen sen tidigare gör väl inget det heller... :)
No pain, no gain.
Ja, den som kom på uttrycket No pain, no gain har uppenbarligen inte gått i trappor med träningsvärk i benen... Inte skönt, och efter en gång har jag knappast "vunnit" (gained) på det. Men jag är glad ändå, jag väger ju 70 kg.
Det underbara med att nå mål.
Kära läsare, det är inte många av er som vet vad jag väger eller hur jag ser på min vikt. Ja, det låter som början på världens i-landsproblem och de är det med. Jag har likt de flesta i min ålder stannat i växten, nu växer bara magen brukar man höra. Men i ärlighetens namn, magen har aldrig växt på mig. Jag har länge legat still vid mina 66-67 kg.
Ska inte säga att det gjort mig besviken, jag är glad att jag inte väger 167 kg. Men i mina ögon har jag sett ut lite som en förvuxen moppe-pojke. Därför har jag ända sen 16-års åldern velat nå 70 kg. Det har varit min drömgräns, för vid 70 kg kan jag sluta se mig som en tunnis och mer som en normal människa.
Och idag, den 22 mars 2011, klockan 20.00 ställde jag mig på en våg efter ett träningspass och vågen visade 70 kg. Det var ju folk i omklädningsrummer så något segerdans blev det inte, men ja... Nöjd är jag! Än mer nöjd över att jag nåt 70 kg tack vare träning och muskler snarare än cheeseburgare och öl.
Men när jag nu nåt detta mål så betyder det att jag måste sätta några nya, ärlig och öppen som jag är så delar jag med mig av dem som jag än så länge kommit på:
- Se Foo Fighters (det uppfylls den 22 juni om inget fruktansvärt händer).
- Träna fram ett 6-pack till sommaren.
- Tjäna ihop till ett nytt objektiv/longboard.
