Killkväll.
Ja, igår hade jag, Tom & Gutta killkväll. Vi trotsade det lite gråa vädret och tog fram grillen. Vi tog en tripp till city gross i Guttas lilla bil, den börjar väl bli accepterad av mig nu. Den är rätt charmig ändå, när man spelar musik på på lite högre ljudnivåer så vibrerar passagerarstolen lite så där lagom och det är ju mysigt. Gutta var lite trött och sliten efter sömnbrist och sjukdom så han körde hem lite någon gång bra efter midnatt medans jag och Tom satt uppe till halv 4 och kollade på roliga musikvideo's innan vi tog varsin våning och säng här.
På morgonen så fortsatte han och jag vår turnering i NHL, Tom spelade med Kanada för dem är bäst och jag fick spela som England för dem är sämst. Det blev en spännande turnering som jag till slut vann med 4-2 i matcher. Jag var nog en bra vinnare, för Tom krävde revanch i form av Sverige mot Japan, ni kan ju gissa vem som var vem... Vi hann bara en match innan Tom skulle hemåt. Men Japan vann med 6-4, heja Japan!
Lonesome lördag.
Mina föräldrar åkte igår till Öland, vilket betyder att jag har huset för mig själv. När jag har huset för mig själv då tycker jag om att plugga in datorn till stereoanläggningen och spela musik nästan dygnet runt. Det kan till och med vara så att jag går runt och sjunger här i huset. Det är lite ensamt, men det är rätt trevligt.
Igår hade jag Gutta, Gustav, Daniel (med någon tjej) och Basse på besök. När de sista gått hem så plockade jag fram brädan och tog mig en liten nattlig tur med brädan. När klockan är mycket så kan man åka hur man vill för det finns ingen risk att bli påkörd, och det är sweet!
Men nu ska jag packa väskan, det är innebandy som vanligt. Förhoppningsvis stukar jag inte foten så som jag brukar göra. Efter bandyn kommer Tom hit och senare kommer Gutta för lite grillchill, TV-spel och fint umgänge.
Kaoz.
Besvikelsen är enorm. Det finns inte ord för detta svek, det finns inget som kan gottgöra detta misstag. Den ansvarige för fredagsfikan var ledig och hade inte fixat fika eller ersättare! Det är många tomma, besvikna blickar här man mina arbetskamrater.
Förresten, fick inviga en av företagets nya Mercedes B-klass bilar. Jag tog en sväng till Hjo och tillbaka med den för att lämna tillbaka lite delar jag lånat som egentligen bara stått och skräpat på mitt kontor. Vid fikat som egentligen bara blev kaffe idag så berättade jag för de andra att bilen gjorde en konstigt tjutande ljud när man närmade sig 120 km/h (jag lovar, jag försökte köra lagligt). De sa då att en anställd som har likadan bil som tjänstebil fick samma bekymmer och det visade sig att växellådan var sönder. Så ja, antingen var växellådan sönder då jag satte mig i bilen idag, eller så tog jag sönder den... Hehehe
Slutet är nära.
Slutet på praktiken är här, jag ska förvisso hit på måndag och tacka handledare och bjuda på tårta. Men idag är ju egentligen sista dagen och det känns verkligen som att det är sista dagen. Allt står still, jag fick lite uppgifter att göra. Men de gick fort att göra klart och nu så väntar jag egentligen bara på fredagsfikan.
Idag är ingen vanlig dag...
Jag sitter här på min praktikplats och känner hur praktiken liksom börjar dö ut lite. Det finns egentligen inte mycket att göra här, jag sitter mest och väntar ut tiden. Jag väntar på att det ska bli måndag så jag får bjuda på fika, säga hejdå till alla här och tacka min handledare för de här 3 månaderna. När man har det lugnt och fint så hinner man tänka en del och för en liten stund sen kom jag på en sak.
Idag är första dagen på hur länge som helst som jag har jeans på mig. Jag kan helt ärligt inte komma på när jag hade det senast, det kan nog vara 2 månader sen... det känns faktiskt lite ovant. Anledningen till denna jeansbrist är att jag hittat någon som är så mycket bättre än jeans. Eller ja, det gjorde jag för länge sen och det kallas mysbyxor. Men mysbyxor till vardags och till en arbetsplats funkar inte. Jag kan gå till skolan i mysbyxor, framförallt till en tenta.
Men till praktiken går jag i cargos. Cargos är nog en av världens bästa uppfinningar, de är mjuka och sköna. Det är lite som att gå i ett par finare mysbyxor, ett par mer socialt accepterade mysbyxor... och det gillas!
Sum up - Popsoaré.
Jag önskar jag hade något vettigt att skriva om gårkvällen, men jag kommer verkligen inte på något bra. Det är inte det att kvällen var dålig, det står bara still i huvudet idag. Men jag är på praktiken och jag känner mig inte yr, jag känner mig täppt och lite lagom tjock i halsen istället... Vilket kanske är bättre? Jag är glad att jag inte känner mig yr ialla fall, för det är obehagligt.
Men det var finfint igår. Musiken var bra och jag fick retas med Matilda. Så ja, det var en bra kväll.
"Ni vill inte lyssna på det här hur länge som helst, det blir så jävla tråkigt till slut"
- Emil Svanängen om sin egen musik.
Flightless bird, american mouth.
Jag har inte sett en endaste Twilight-film, har inte riktigt fallit för det här med vampyrer och populärkultur. Men det verkar finnas en och annan bra låt med i filmerna. Detta är ett bra exempel :)
Något positivt med dagen.
Min chef på Proffice Bemanning (där jag är anställd sen snart 1,5 år tillbaka) ringde nyss. Jag sökte för några veckor ett truckjobb på timanställning där sommarjobb på heltid ingick. Hon skulle ringa tillbaka och det gjorde hon nyss. Jag lyckades nog låta pigg och glad nog...
Jag har ialla fall fått jobbet! Jag ska från och med nu köra truck istället för att lyfta och slita med tunga paket. Det är jag väldigt, väldigt glad för. Jag har jobbat till och från på Posten för Proffice i ungefär 1,5, det var ett jättebra extrajobb i början. Jag fick in bra pengar och jag fick jobba bra timmar. Men under den tid som gått så har jag fått kortare pass, sämre tider och mer slit- och skitgöra. Sen tog Viktoria mycket av min tid och mitt intresse, hon var mycket roligare att vara med än att jobba. Sen tog ju det slut, vilket borde inneburit att jag hade en massa tid att jobba. Så har ju praktiken varit i vägen. Men jag har inte saknat Posten eller känt mig tvungen att jobba. Tvärtom, det har vart skönt att ha en bra ursäkt till att inte vilja åka dit och slita ut sin rygg för pengar.
Men nu ska jag alltså få ett nytt jobb. Både min chef och jag var överens om att jag var värd det och att det skulle kunna vara en bra nystart och nytändning. Jag ser med spänning fram emot detta jobb. Jag har ju kört truck, senast här på ROL. Men jag har aldrig jobbat med truck, så jag är lite nervös med. Men jag hoppas på det bästa :)
Sjuk.
Ja, jag tror nog jag är sjuk trots allt... Jag har dock tvingat mig upp idag, tagit bussen genom hela Jönköping och sitter i mitt kontor på ROL. Men jag mår inte bra, jag är yr, varm, har lite ont i halsen och har ont typ under armhålorna. Någon som vet vad det är för fel på mig? Vad jag vet har jag ingen feber, men det är jobbigt att gå eller stå, för man känner sig väldigt yr och ostabil...
Och min sjukdom kommer inte alls lägligt, ikväll är det Popsoaré och Loney, Dear spelar. Han är en av de bästa artisterna jag sett live och jag vill se honom live så många gånger jag kan. Men ja, det är inte helt kul att gå dit om man känner sig yr och vimmelkantig... Så vi får se.
Nu blev jag färdig med prissättningen i en av de webshoppar jag gör för ROL. Det var skönt, för då slipper jag stirra mig yr på ännu mer siffror.
Sjuk?
Idag har det varit en lång dag. Tidig morgon, bilresa till Stockholm, trafikkaos i Stockholm och sen ankomst till Kistamässan. Där var jag idag med min praktik för att jobba i deras monter på butiksleverantörsmässan. Det var lite mer kul än det låter, men bara lite kul...
När kvällen närmade sig så packade jag och några kollegor in oss i en bil och åkte hemåt igen. Vi fastnade åter igen i lite trafikkaos, jag valde att slumra mig igenom det mesta av det :)
Nu är jag hemma och känner mig inte särskilt bra. Jag känner mig varm, yr och lite febrig... ska jag vara lite hypokondrisk med så gör det lite ont att svälja med. Det var ett tag sen man var sjuk, och man kan ju inte undvika det för alltid. Så jag får väl ta det som den man och optimist jag är... Jag har massvis att göra innan jag kan lämna ROL, ialla fall lämna ROL och känna mig nöjd med min insats. Så det blir att tvinga sig upp imornbitti.
Ska bli skönt att ligga ner nu känner jag. För att sitta 5 män i en liten Toyota Avensis är inte bekvämt, att sitta i mitten där bak (där jag satt hälften av resorna) är extra obekvämt. Så min rumpa är lite öm. Att stå upp en längre tid är ingen höjdare det heller. Men som sagt, jag är optimist. Och som optimist kan jag känna mig glad åt att jag fick variera emellan sitta och stå, det hade ju vart bra mycket värre att sitta i mitten där bak hela dagen.
Dagens goda gärning.
Ja, jag känner mig riktigt stolt idag. För jag har faktiskt gjort en himla fin gärning. Efter dagens besök hos sjukgymnasten så blev det bussen in till Jönköping och sen ringa på Gutta som fick komma och hämta mig och köra upp mig till Axamo för praktiken. För mellan 9-1 går det tydligen inga bussar upp hit...
Hur som helst. Jag var på bussen vid Östra Centrum, hade precis fått en plats att sitta. Då såg jag att vid mina fötter låg det ett busskort i en sån där svart plastficka. Jag öppnade fickan och där låg ett busskort och ett träningskort på friskis. "Shit" tänkte jag och hoppade av bussen direkt och gick till friskis. Jag visste att om jag lämnade in kortet på friskis skulle de kunna hitta ägaren för det bättre än vad JLT kunnat.
Men efter denna goda gärning så fick jag gå igenom halva centrum för att möta upp Gutta där vi bestämt träff precis innan jag hittade buss- och träningskortet. Men jag kände att jag kunde gå där och känna mig stolt och rätt så duktig. Min lilla uppoffring har förmodligen gjort någon väldigt glad, och det känns väldigt bra. :)
Det roliga med att vara trött.
Det händer många märkliga saker då man är trött och ibland kan man verkligen skratta åt sig själv. Idag gick det bra att träna, både hårt och länge. Men på slutet kan jag insåg att jag var lite trött, mest i skallen faktiskt. För det var väldigt svårt att räkna hur många situps jag gjorde, och det var väldigt svårt att komma ihåg hur många omgångar situps jag kört...
Sen så fick jag tidigare på dagen ett album länkat till mig av Viktoria, men det var då jag var på gymmet så jag bestämde mig för att ta det då jag kom hem. Väl hemma så satte jag på mig hörlurarna, startade albumet och började lyssna. Jag hörde musiken, den lät bra men den lät rätt svagt. Så jag höjde men tyckte att det lät lite dåligt. Lagom till första låten var slut (den var 4 min lång) så insåg jag vad problemet var. Hörlurarna var inte inpluggade till datorn. Så hela låten hade jag suttit här med lurarna på och förmodligen sett ut som en idiot om du suttit här bredvid... Så ja, man har sina stund av både klokhet och dumhet.
Dagen då det fanns så mycket tid.
Eftersom att Tom sov hos mig och skulle upp tidigt så gick jag med upp tidigt idag. Jag visste det på förhand och såg fram emot en lugn dag då inte särskilt mycket skulle hända. Lite tid för att plocka lite i rummet, tid för lite TV-spel och kaffe, tid för att träna och tid att få uppskatta att inte ha något att göra. För när man hela tiden går mellan praktik, träning, vänner, matbordet och sängen så känner jag att jag saknar något.
Det är inte det att vänner inte ger mig en rolig tid, social umgänge eller tid för lugn och ro. Men jag känner och har känt ett tag att jag aldrig får tid för mig själv, tid att tänka, tid att slappna av eller tid att bara vara. Men då är det rätt skönt att veta att varje söndagkväll ändå finns. För nu, precis som alla andra söndagar vid den här tiden sitter jag vid datorn och lyssnar på musik och känner mig lugn, fridfull och himla bra.
Men hur blev denna lugna dagen då? Jo, den gick vansinnigt fort. Tiden bara flög fram och det kändes som jag inte gjorde någonting förens klockan var halv 4 och jag började packa väskan att åka till gymmet. Det var det enda jag hade planerat in för dagen, och nu känns det som att det var det enda jag hann med. Märkligt då jag vart vaken sen halv 9 imorse...
Gårdagen, idag.
Igår var mycket som hände. Först ett möte i kyrkan klockan tidigt på morgonen, jag lyxade till det lite och tog brädan dit. Det är så himla fint att åka bräda då det inte är några bilar ute, då kan man åka på gatan och inte känna att man måste titta över axeln hela tiden.
Sen vart det fort hem för lördagsbandyn. Vanligtvis så vrickar jag foten lite lätt eller får ont efteråt för att jag har överrörliga fotleder, framför allt i högerfoten. Men denna gången var det lite värre. Jag råkade kliva på en klubba, trampa sent och stukade till foten ganska jättebra. Det var en sån där stukning då det först känns som foten är av, men som tur var så satt den kvar. Efter en kort kvidningsstund var jag uppe och halvsprang och sen kunde jag typ spela sista 10 min... så här efteråt låter det kanske lite dumt. Men jag kan gå, vrida lite på foten och det gör bara lite ont att gå i trappor. Så jag överlever nog.
Efter bandyn kom Tom hit, det var så att han var inbjuden till killkväll. Tom och jag haltade bort till Gutta där det väntade timmar av TV-spel och lite sushi med. Men innan allt det där så visade jag Tom var han skulle sova för kvällen:
David: Ja Tom, här är ditt rum för natten.
Tom: Två sängar! :)
David: Yes. One for jumping, one for sleeping.
Det var väl ungefär den nivån hela kvällen. Men bra var kvällen...
Halvsjuk
Ja.. Igår var det lugnt här på praktiken. Eller ja, det blev lugnt för jag mådde allt sämre och sämre efter lunchen. Jag blev yr, varm, trött och kände mig riktigt konstig, det var nog mest obehagligt. Till slut gav jag upp, åkte hemåt med ett snabbstopp hos Sanna för att krama henne hejdå. Vissa kostar ju på sig äventyr som tågluffning, fuskigt men trevligt. Men halvsjuk som jag kände stannade jag inte länge.
När man är van att alltid träna och sällan vila så blir det väldigt segt att behöva vara hemma. Det blir rätt långtråkigt och man har en massa saker man måste göra men som man inte känner sig villig att göra. Men jag kände mig halvsjuk, så jag köpte mig själv en "pigga upp sig"-present i form av lättsaltade chips och parkerade min rumpa i soffan. Efter att ha halvkikat på lite TV bäddade jag ner mig tidigt, ovanligt men rätt skönt. Att man sen inte somnade tidigt är en helt annan sak... :)
Men nu sitter jag här på mitt kontor, piggare och hoppas på att kunna/orka träna idag istället. Men bussen jag höll på att åter en gång inte komma hit, för bussen den fick för sig att få motorstopp på halvvägs upp till Mariebo. Måste säga att jag tycker om att JLT har bussar som inte går att starta efter ett motorstopp om man inte är mekaniker...
I min kammare.
Ja, jag kom hem från praktiken lite senare än tänkt idag kan vi väl säga. Men, jag jobbade som tur var inte över så här länge. Det blev ett gymbesök direkt efter praktiken och först nu är jag hemma. Trots ryggont, en rätt schysst stelhet i överkroppen och en mage som inte fått föda sen lunchen vid 12 gick allt finfint. Och nu, nästan 10 timmar sen senaste matbiten har jag fått i mig lite mat och kickar på endorfinet av träning. Trevlig kombo!
När jag nu sitter här (i bar överkropp), till tonerna av världens bästa Loney, Dear. Med en kropp som är trött och en hjärna som går på högvarv, så känner jag en märklig känsla. Jag känner tomhet och frid, jag känner hur tankarna glider iväg men samtidigt förstår jag inte vad jag tänker.... det är förvirrande.
Jag tror nog jag ska sluta tänka genom att sätta på lite Scrubs... :)
Omhändertagning sökes.
Ja, finns det någon vänlig själ där ute som kan tänka sig att massera en öm rygg? Kan erbjuda mina tjänster i retur, kan även betala i kramar eller fika.
Söndag - Also know as "vart tog solen vägen?"
Igårkväll var sweet. Det var inte så mycket folk, men det var trevligt.
Idag vaknade jag av att det var varmt på mitt rum, det betyder att solen skiner och gör mitt rum väldigt varmt. Men jag ville sova lite till och gjorde så, men när jag väl var uppe så sken inte solen. Och nu i skrivandets stund så snöar det, aprilvädret kom tidigt iår...
Idag vaknade jag av att det var varmt på mitt rum, det betyder att solen skiner och gör mitt rum väldigt varmt. Men jag ville sova lite till och gjorde så, men när jag väl var uppe så sken inte solen. Och nu i skrivandets stund så snöar det, aprilvädret kom tidigt iår...
Idag har jag kommit till en stor insikt. Jag har insett hur otroligt givande det är att få ett förtroende, en tillit och chansen att hjälpa någon annan att rensa sina tankar. Det är så att fler och fler av mina små tonåringar har kommit till en period i livet där de alla förändras, saker och ting runt omkring dem förändras och de är osäkra, oroliga och i behov att prata med någon. Någon har i vissa fall blivit jag. Det låter kanske inte som det roligaste uppdraget eller kallelsen eller vad man vill kalla det. Men det är givande, inte bara för dem utan för mig med.
Man liksom sätts in i någon annans situation eller liv, vilket gör att man funderar på hur man själv skulle gjort om man hamnat i samma läge. Man ser på sig själv, ser på hur ens egna tonårsliv var och hur livet idag funkar och delar med sig av det goda, men också av det där jobbiga och tunga som man varit igenom. Plötsligt så sitter man där i total öppenhet och tankar, funderingar, problem och lösningar flyger fram och tillbaka genom rummet. Jag har aldrig sett mig som särskilt klok, eller dum. Men i lägen som dessa känner man sig som en bra människa.
Fint söndagsbesök i form av syskonbarnet Hjalmar
God morgon fredag.
Ojojoj, vilken start på en fredag. Idag var det buss till praktiken som gällde och därmed var klockan ställd på 5.55 (tänkte ställa den på 6.00, men 5.55 verkade roligare igårkväll). Upp, till bussen, byta buss och sen nästa buss till Juneporten. Väl måste jag vänta på 27an i 15 min och ja, vad gör man då. Jo, man uppfinner en morgonrutin. Jag har skapat mig ta-en-kaffe-på-pressbyrån-rutin, en väldigt trevlig tradition. Men idag var det inte som vanligt, för Lantmännen stod utanför pressbyrån och delade ut matlådor, de var ju tomma. Men de var nya och fräscha! SCORE!
Efter denna gåva så kom tillslut bussen och den tog sig långsamt upp och igenom Mariebo, men efter det så började busschauffören att sakta ner allt mer för att tillslut stanna. Jag tänkte så klart "åh nej, bussen har gått sönder igen." Men jag tog av mig hörlurarna och fick höra att han frågade om vägen. Så jag tog mitt han om situationen och guidade chauffören hela vägen upp till flygplatsen. Kan förstå att det inte är lätt att köra en buss om man inte vet vart man ska köra. Men nu är dagens goda gärning gjord och jag har fått en matlåda. Nu är det bara att hoppas att resten av dagen blir lika fin
Smickrande och skrämmande.
Jag har precis kommit in på relaxen på Atlantis Spa i Huskvarna, har ställt ner väskan och går mot duschen för att skölja av mig lite då jag går förbi en bubbelpool med bara utländska pojkar i. Jag ser att de alla tittar på mig men tänker inte så mycket på det utan går mot min svala dusch. Väl i duschen ser jag att de tittar på mig och att de pratar, så först nu lyssnar jag på vad de säger:
- Shit, en sån kropp skulle man vilja ha.
- Mannen, det är en sån kropp som brudarna flockas runt.
- Erkänn, du föddes sån eller hur?
Jaa, jag har kanske en bra kropp. Det där med att brudarna flockas runt mig, det vet jag inte riktigt om dem gör. Inte så att jag flashar min kropp särskilt mycket heller. Jag föddes rätt fet, men har så länge jag kan minnas varit en smal pojk. Lite muskler har jag kan tränat fram... men äsch. Jag ska inte ursäkta mig. Det enda jag kan säga är att jag blev förvånad och väldigt glad.
