Dawie

Trots att jag vart själv i huset har jag inte haft de långtråkigt, jag åt frukost till bra musik och tidningssläsning, lika bra musik hade jag igång när jag tog mina 2 koppar kaffe och sen även vid lunchen. Det har varit en hel del Bloc Party men också lite annat nytt, måste säga att jag gillar Prodigy's nya album. Låten invaders must die är riktigt bra.

Nu sitter jag här och jäser efter en rejäl lunch (järpar och pasta med någon konstig sås jag hittade i kylen). Grymt gott ialla fall. Nu ska vi samla lite kraft att orka gå och hämta min träningsväska som jag igår lämnade där eftersom den var tung (och jag var trött och orkade inte gå hem med den).

Livet som arbetslös och som nästan man flyter på rätt snabbt. Igår så tog jag i och för sig inga störra uppgifter för dagen, jag kollade på Gran Torino. Clint Eastwoods senaste film, en liten vacker historia om en man som blir änkeman. Han har ingen som helst relation med sina barn eller sina grannar. Jag vill inte säga mer för då kanske jag förstör filmen för er ;)

I dessa soliga dagar så är de så underbart att sätta sig på solsidan av huset och avnjuta en kopp kaffe. Solen steker på och det blir rätt varmt om kinderna, men eftersom jag aldrig varit den som har tålamodet att ligga eller sitta still länge så blir de sällan mer än 30 min i taget.

Ända sen jag kom hem från Österrike har jag varit lite av en soffpotatis. Jag har haft mycket att göra men jag har inte hunnit eller känt för att träna. Men i förrgår, nästan en månad sen jag kom hem så tog jag i mitt liv och tränade. Efter en rejäl uppvärmning och några ryggövningar så skulle jag precis plocka upp ett par hantlar då en av mina allra äldsta vänner ropade på mig. Adam heter han, vi bodde 150 meter ifrån varandra när vi båda bodde i bråneryd. Sen så flyttade jag och sen 2 år är han åter den vän som bor närmast mig (de ligger visserligen en skogsdunge och en bäck emellan, men ändå...). Men det var så länge sen man såg Adam, trots att vi bor så nära varandra så syns vi nästan aldrig. Lite synd då han är en skön kile.

Adam var visst väldigt pratsugen så vi satte oss ner bland hantlar och annat och pratade, i 45 min! Efter det var jag kall och rätt stel. Så då hade jag ingen större lust att träna, så istället satte jag mig i bastun och sen efter en skön dusch så åkte jag hem till Frippe som hade lovat mig kvällsmat.

Nää, jag får väl försöka träna träna på dagtid så jag får träna och inte prata... ;P

Men denna helgen är en helg då jag har blivit en riktig TV-spelsnörd. I fredags så hade jag Nisse, Gutta och Frippe vår första riktiga Boys Night för året. För er som inte vet vad en Boys Night innebär så ska jag förklara. Vi 4 kryper ner i en soffa hos någon av oss och snackar, tar någon öl, spelar TV-spel, äter pizza/sushi och snackar så manligt som vi kan. Kanske inte låter mycket för världen, men vi har väldigt kul ihop. Så i fredags så var vi hemma hos Gutta och så hade Gutta hemma en HD projektor, till den kopplades ett PS3 in och så spelade vi världens nest beroende framkallande spel i ganska många timmar. Little big planet är ett löjligt kul spel, det är på tok för gulligt, men det är det som gör det så farligt kul också. Så 4 killar/män sitter och spelar ett spel där man springer, hoppar, dansar, slåss och sätter klistermärken. Sjukt manligt!

Efter en sen kväll hos Gutta så var det tidigt upp dagen efter som gällde för mig, jag skulle städa i kyrkan. En aning nyvaken och trött så fick jag började med att klättra upp på en vinglig steg och damma lampkronor, läskigt! Men jag blev väldigt pigg ialla fall. Sen så for jag hem för att leka med min systerson Sam. Det var så kul så att jag råkade missa att hjälpa Gutta med att sätta upp hans studsmatta (förlåt). Men jag fick hoppa på den ialla fall sen. Tillsammans kollade jag och Gutta på hockeyn och såg HV förlora, men vi tröstade oss själva med att beställa lite sushi och på tok för mycket wasabi. Efter det så hade han och jag en trevlig kväll då vi snackade en del och väntade på att Frippe skulle komma förbi. Lagom till att jag tänkte dra mig hemåt så kom Frippe. Så det blev en sen kväll denna afton med.

Söndagen startade med att jag ryckte in för Olle som åkt till fjällen, så det var att gå upp tidigt och ha ljudet i kyrkan som gällde för mig. Det var en del strul och det blev några rundgångar varav en gjorde riktigt ont i öronen. Som tur så råkade den komma innan folket hade kommit.

Kvällen och helgen avrundades med Tonår, åter en gång behövde jag bara vara en trevlig och glad hjälpledare. Men det var rätt skönt, jag var helt död i huvudet efter att ha sovit lite på sistone. Susi från Tyskland var ledare kvällen och allt var på engelska, så lite hjärngympa fick man allt ändå.

Nu så sitter jag här och stirrar ut genom mitt fönster, snön vräker ner och när jag åkte hem från kyrkan så öste regnet ner. Aprilvädret är redan här? Imorgon tänkte jag och Gutta ta en dag i Järabacken men lite jibbing, vi får väl se hur de blir med det nu. Vi hade ju hoppats på 5 grader och strålande sol...

Torsdagar betyder ju ju scouter, men det var rätt länge sen jag var där och var ledare för min patrull. Den heter rådjuret och består av 12 st 9-åringar som är anarkister (om du frågar mig), men hur jobbiga och hur lite de än lyssnar så är de kul när de alla ropar ens namn så fort man kliver innanför dörren. Uppskattning är bra i alla dess former tror jag.

Efter scouterna så skjutsade Lenny hem mig, sen så tackade jag ör skjutsen genom at bjuda henne och bratt på kvällsmat och lite hockey. HV vann och maten smakade gott. Ännu en bra dag till ända.

:)

Så jag och Nisse vi åkte iväg, hyrde ett släp, åkte tillbaka och lastade släpet fullt med skräp. Sen så tyckte Nisse att Kaxholmens sortergård (som inte ligger så mycket längre) bort verkade som en trevlig utflykt för dagen. Jag sa (som vanligt) inte nej utan körde oss dit, men vi fick en aning snopet vända hem igen. För den sortergården var stängd. Så vi åkte tillbaka till Huskvarna, slängde skräpet och lämnade tillbaka släpet. Måste säga att jag förstår inte vad folk snackar om när de säger att de är svårt att köra och backa med släp, det är ju jätte enkelt! (till och med för en liten blond pojk som jag).

Sen så åkte vi till Mackmakeriet och köpte oss varsin fet macka, vi tog bilen tillbaka till Nisse och vandrade iväg till utsikten. Där satt vi sen och tuggade i oss våra mackor, mumma!

Efter denna trevliga stund så gick vi till Nils och fortsatte vår pratstund på hans balkong. Sen så vandrade jag hem igen i vad som var början på en snygg solnedgång. Sen så var det bara hem och äta innan det var dags att åka iväg på SMU-utskott, det vill säga en trevlig fika stund med folk från 50 och neråt. Lite viktigt diskuterades, men så fick man ju också reda på hur många människor man glömt ringa om lite saker också... pinsamt!

På vägen hem så tog jag en extra sväng, jag stannade till vid vättern och satte upp kameran för att se om jag kunde få något fint kvällskort på Huskvarna. Sen så åkte jag hemåt för att trötta och en aning sliten nu krypa till sängs..!

Och där, i ett hörn av min trädgård stog det ett par snödroppar. De har kämpat ett tag, de har stått där i snö, regn och sen snö igen. Men idag då solen strålade så gick jag och hämtade kameran, skruvade dit min polariserande lins och sen kröp jag runt o lyckades verkligen få en fin bild. När jag lyckades få den här fina bilden så kände jag mig nöjd, så jag slog mig ner på stolen igen och njöt av en kopp kaffe, nynnandes till Beatles låten...

Sen så gick jag in, satte mig vid datorn och kikade in på den sidan jag kollar varje dag (nästan ialla fall)... Arbetsförmedlingen. Eftersom jag gett upp hoppet om att få ett jobb nu i mars så har jag valt att lägga mitt jobbsökande för sommaren, och idag dök det upp två jobb jag kände att jag verkligen vilje söka. Sagt och gjort, nu på eftermiddagen har jag skrivit 2 fina ansökningar, pratade lite med en arbetsgivare i telefon och skickat iväg de båda ansökningarna.

Så idag känner jag mig riktigt nöjd med mig själv, och det är rätt gött. För ibland så känner man nästan ångest över hur meningslös man känner sig när man bara går runt här hemma och inget verkar hända. Så idag känns allt som de flyter min väg, det ända jag skulle vilja göra innan denna dagen är slut är att plocka fram min longboard och åka i kvällssolen. Men eftersom det ligger grus överallt så väntar vi någon vecka till... 

Ciao!

Hur som helst, först tänkte jag att jag bara skulle ta en liten kort promenad innan jag skulle duscha o åka ner till kyrkan. Men jag gick längre och längre och längre in i brånerydsskogen. Hoppade över varje liten gyttjepöl och bäck för att inte skita ner min vita skor (jag vet, ibland väljer jag himla passande skor att promenera i...). Helt plöstligt så stog jag där i skogen öga mot öga med 4 rådjur. Försiktigt så plockade jag fram min kamera, men jag skrämde de lite så de sprang 10 meter bort. Jag har ju inget telezoom (men shit vad jag vill köpa ett). Jag smög med de där skygga djuren i 10 min, men jag kom inte nära nog. Så en aning besviken så gav jag upp, men jag var rätt så glad över att hannen med hornen inte kom på att han faktiskt hade 2 rätt så läskiga horn.

Men jag vandrade vidare, funderandes på hur långt in i skogen jag skulle gå. Jag har vart där uppe i dom skogarna hela mitt liv, men jag har aldrig gått hela vägen. Stigarna är bra långa och jag vet fortfarande inte vart de går. Så jag tog de förnuftiga beslutet att ta den stigen jag visste vart den gick. Till bråneryds skyttebana, ett ställe man som barn ofta smög iväg till (jag är iofs fortfarande ett barn)

Mina minnen från denna plats var att det låg tomhyslor överallt, och då menar jag ÖVERALLT. Men denna dagen var det inte överallt. Men det är väl som allt annat, barndomshuset tyckte man var så stort. Men egentligen var det lite, precis som jag en gång var. I detta filosofiska och en aning sentimentala läget så kollade jag på klockan och insåg att jag behövde röra på mig. Annars skulle jag minsann inte hinna duscha och raka mig innan tonår...

Så efter en rask promenix hem så duschades, rakades och stylades jag. Sen så åkte jag till tonår där temat för kvällen åter en gång var kärlek, bra med ett tema som är så stort och som man kan hålla på med länge. Heidi var den som skötte det mesta vilket betydde att jag bara kunde lyssna, ta de lugnt och "bara vara". O för första gången på länge så kände jag att jag bara kunde ta de lugnt.

Efter att vi fikat och stängt och larmat för natten så åkte jag en liten sväng med bilen. Stannade vid vättern och tog en kall, men fin promenad under en stjärnklar himmel och en spegelblank sjön. Då fick jag några underbara longboard kickar, de är snart dags att bli Huskvarnas nightrider igen!

Sen jag kom hem från Österrike så har jag tänkt tanken att lägga upp några fina bilder från österrike (även om de mest var grått där nere...). Men jag har haft lite fyllt upp faktiskt, först så var jag duktig o hjälpte till hos nisse inför mäklarbesök o husvisning. Efter de så drog jag på mig en bra förskylning, så nu ligger jag mest hemma o försöker bli frisk.

Så här såg det ut första dagen i backen, men en hel del var avstängt. Det hade kommit hur mycket snö som helst och jag hörde att det hade gått 54 laviner i mayerhofen veckan innan.

Här är snowparken där man kunde se allt ifrån riktigt duktiga åkare till personer som ville prova på saker men inte var rädda för att trilla inför den stora publiken längst upp i backen, eller längst ner i backen. Den sista dagen då de va lite dålig sikt och inget folk där så tänkte jag att jag skulle dit o prova på lite. Jag klarade av 1 box rätt så bra o kom sen till en rail där jag slant o landade lite illa o stukade till tummen. Men hey, stukade andra tummen förra året... så jag är van nu.

Efter 2 ganska soliga dagar så hade jag en ganska snygg glasögonbränna, men den tänker jag inte visa några bilder på ;). Men mer sol än så fick jag o min far inte den veckan, varje gång man tittade ut på morgonen såg de ungefär ut så här. Det kom nog en halvmeter när jag var där, jag fick åka riktigt mycket lössnö. jag dök i snön till o med.

  

I Österrike finns det tydligen en sport som är som bowling, bara mer baserad på tur. Den heter kegel, man håller i ett klot som har två hål och så bowlar man som man brukar. Bara det att kloter är inte helt runt och banan är inte helt slät, sen står kloten lite annorlunda så att träffa i mitten ger aldrig en strike. Det fanns tydligen två sätt man kunde spela på, antingen med teknik eller med kraft. Efter att ha försökt på teknik så kan jag säga att de är roligare att köra på kraft, o så får man ner de där käglorna.

Det kanske kommer upp någon mer rolig bild om jag är lite friskare. Ha de gött!

Så håll ut, ni ska få alla detaljer inom kort... ;)