Dawie

 

Min första dag gick ut på att skaka hand, presentera mig och dra samma klyschiga fraser om och om igen. Men jag kände mig välkommen, framför allt hos de jag sitter vid och de jag ska jobba mest med. Min handledare är en trevlig prick han med, hjälpsam och stödjande. Men han är bara där 3 dagar varannan vecka, så vi håller kontakten över telefon eller skype mestadels. Inte helt idealiskt men det funkar.

Min andra dag på jobbet är helt klart min bästa så här långt, redan innan så visste jag att dagen skulle gå ut på att hjälpa till under en foto-session. Jag skulle få assistera en proffsfotograf vid namn Hans, han var en trevlig och ödmjuk person. Han delade gärna med sig av sin kunskap och lyssnade på mina förslag, och berömde mig när mina förslag blev riktigt bra.

Men jobbet som assistent hade en nackdel, vi fotade nämligen delar till butikhyllor i en lagerlokal. Så golvet kläddes i en vit fotoduk, och mitt jobb var att placera ut varje liten sketen hyllbit eller tillbehör. Det innebar att jag fick krypa runt på betonggolv, mina knän var rätt rejält ömma efter några timmar. Någon frukostrast han vi inte heller med. Men efter lunchen hittade vi bubbelplast vilket vi klädde min krypzon med och då vart det genast ett nöje att krypa runt på golvet.

Fredagen, min tredje dag var min första dag då jag skulle vara helt ensam. Jag hade fått uppgiften att uppdatera produktblad för den delen av företaget som säljer höj- och sänkbara skrivbord. Det var ungefär 10 olika språk det skulle göras på (språk som jag dessutom inte talar). Men det viktiga var att de alla såg likadana ut och innehöll samma information. Det låter inte så himla svårt, men olika språk tar olika mycket plats och det försvårade det en hel del, sen gjorde jag hela tiden slarvfel som jag själv upptäckte långt senare och fick göra om allt. Så imorgon då jag slår mig ner vid min arbetsdator så hoppas jag kunna färdigställa de där hemska bladen så jag kan få gå vidare.

Men men, det kan bara bli bättre... right?

 

Så hela dagen idag har jag nervöst vandrat här hemma, roat mig med TV-spel. Men till slut så ringde de, och frågade om jag ville komma imorgon med. Så klart jag ville! Så nu har jag 3 månaders praktik att se fram emot, men jag kommer att få jobba mycket. Men jag är väl ingen quiter?! ;)

 

Men igår, då jag spelade curling fick jag en negativ uppenbarelse. Min kamera, en Nikon D80 är nog sett sina bättre dar. Den har nog nått sina exponeringar och nu är det väldigt svårt att få bilder att inte bli mörka, grå och en aning korniga. Det är med en ledsen min jag nu funderar på vad jag kan göra. Kan jag lämna in den på service och hoppas på att det blir bättre? Eller måste jag titta på en ny kamera, och i så fall vilket är kameran jag ska köpa för att "ta ett till steg i utvecklingen"?

Sen sist har jag:

• Träffat världens sötaste tjej.
• Kysst världens vackraste tjej.
• Blivit tillsamman med världens bästa tjej.
• Sett alla mina närmaste vänner flytta härifrån.
• Besökt USA (& Kanada en snabbis).
• Besökt Malmö och fastnat i Nässjö likt alla tågresenärer förra året.
• Vart på konserter som Loney Dear och på festivaler som Popadelica och Way Out West.
• Gett upp och åkt hem från ett scoutläger (till mitt försvar var allt jag hade med mig blött).
• Återsett mina vänner som rest hem över helger och lov.

Det är mkt mer som har hänt sen senast, men det allra största, det allra bästa och det allra värsta (just nu) är Viktoria. Vi sågs, vi kysstes och vi blev båda förälskade. En magiskt tid har varit, en av de allra bästa tiderna i mitt liv, med dig har jag upplevt de allra bästa stunderna, dig och endast dig. Men nu, nu är det tyvärr över. Viss kärlek varar förevigt, annan är starkare än solen men dör tyvärr ut. Idag är vi vänner, goda vänner och att inte kunna kalla henne min gör ännu ont i mig, men att få se, umgås och ha kul tillsammans gör att jag inte känner mig så ledsen som om vi skiljts som ovänner.

 

Att inte längre vara med Viktoria känns dumt, konstigt, tomt och ledsamt. Men jag vet att jag kommer att klara mig, jag vet att jag kommer att kunna lägga allt det som hänt bakom mig, men det kommer ta tid. Men samtidigt vet jag att Viktoria är och kommer alltid vara någon speciell i mitt liv, hon var den där riktigt första stora kärleken (om man bortser från tonårskärlekar). Hon var den första jag var beredd att offra allt för att få vara med, hon var den första jag drömde om en framtid med. Hon gav mig den där känslan av att hon var "rätt" för mig. En stor tröst i min tomhet har varit att om hon nu är den "rätta" för mig, så kommer våra vägar att mötas en dag, om inte gav hon mig mer än jag någonsin känt att jag förtjänat och mer än jag någonsin vågat önska om. We had a fun run!

 

Jag vet att jag kommer komma ur allt det här, som samma glada optimist, men jag kommer känna mig klokare. Jag kan säga att jag vet lite om vad "riktig" kärlek är... vare sig Viktoria är "den rätta" för mig eller ej så är jag dig evigt tacksam. Jag har ibland funderat hur någon som du kunnat älska någon som mig, men jag har alltid varit lycklig, alltid varit tacksam. Även nu, i singelskap och tomhet kan jag tänka tillbaka och le... Så hur ont i hjärtat jag än haft, hur ledsen jag än känt mig så är jag ändå fylld av glädje över det som varit :)

I äkta Boyz Night anda så lagades det mat, dracks någon öl eller två och spelades väldigt mycket musik. Djupa samtal kom...och gick. Gutta var Gutta, helt enkelt väldigt speciell. Trots att jag känner Gutta väl och har känt honom länge måste jag säga att han har en hel del oväntade sidor som endast visas under Boyz Night's (så vitt jag vet...)

Ni pojkar är mina män! :*

Denna veckan var visst så intensiv att jag inte ens hann skriva om varje enskild dag. Men de går ju bra att göra de i efterhand med ju. Onsdagen började med ett teoriprov, jag som hade pluggat dåligt och inte fått dataprogrammet där man kunde testa sig att fungera så var jag väldigt nervös. Men när jag fick provet så släppte allt, det var faktiskt väldigt enkla frågor och de fanns nästan bara ett troligt svar på varje fråga. Så därför så klarade jag mig med god marginal!

Efter detta så fick jag prova en liten truck, efter att ha tagit någon minut på mig för att förstå hur den funkade så började jag köra runt den lilla och tajta kon-banan som fanns inne på ett lager. Men till min stora förvåning så var det inte särskilt svårt. Visst välte man lite koner i början, men man lärde sig och på Onsdag eftermiddag så kunde jag köra non-stop utan att välta en enda kona.

Efter att ha kört och kört och kört så åkte jag till slut hem. Snabbt in i duschen, fixa håret, slänga på mig finkläderna och skynda till bilen. Det var så att jag hade för länge sen tackat ja till att gå på bal med Maja, långt innan jag fick veta att jag skulle på utbildning. Jag mötte upp maja, hoppade in i den fina bilen (som jag fixade ^^) och sen for vi till balen. En sjukt rolig, trevlig och minnesvärd kväll.

Men en lång kväll och lite sömn följdes upp av en tidig morgon och mera truck körande. Denna dag med att öva på att lasta och lasta av. I början vart de lite knepigt, men efter några timmar och många koppar kaffe så hade jag kommit på några knep. Även denna dagen slutade med att jag åkte hem, duschade och åkte till balen. Denna dagen "slapp" jag dock gå runt i stormvindarna. För att Sanna som jag gick med skulle in så tidigt att jag inte kunde fixa den tiden. Så Frippe ställde upp och ledde Sanna runt, sen for han hem då jag kom.

Även denna kvällen var väldigt trevlig, och lång. Så fredagen var jobbig, men jag kom upp och kom i tid. Jag tog några varv runt i lagret med trucken, insåg att jag var trött men rätt säker på hur jag skulle köra. Så jag satte mig ner och lät de som hade de svårare för sig att få mer tid att öva innan uppkörningen. Min lärare såg detta, men bara för att han var en retsticka så lät han mig sitta i 1,5 timme innan han kom fram och sa att jag inte behövde vara här hela dagen om jag inte ville. Sen så räckte han över några papper och ett litet körkort, gav mig ett rejält handskak och plöstligt hade jag lämnat stället...

Väl hemma så tog jag mig en välbehövlig siesta. Min jobbiga vecka var nu över!

Idag har det varit en pluggigdag, mycket ska läras då det är dags för teoriprovet imorgon. Klarar jag det så får jag sätta mig och köra truck, klarar jag det inte så går tid där jag får köra truck till att öva ( = inte bra).

Det blir väl att sitta uppe ikväll och läsa igenom boken en gång till....

Gårkvällen blev riktigt fin. Jag och Gutta cruisade ner till Vättern och där satt vi i lite mer än 4 timmar och gottade oss i solen. Sen åkte vi hemåt till en riktigt vacker solnedgång... 

Kvällens/nattens tur blev inte så lång. Enligt hitta.se och mina klickningar så vart det 1,1 mil. Vädret var så där precis lagom svallt för shorts och neddragen hoodtröja. Ipoden var givetvis med och där spelades lugn och fin musik. En annan sak som var med var min kamera, så något foto eller två togs självklart när jag gled fram längs vättern...

:*

Men mitt liv har verkligen tagit fart nu, det finns knappt en dag eller en kväll då det inte händer något. Alltifrån att planera scoutläger till att börja skolan igen. Eller ja, skolan och skolan. Jag har börjat på truckutbildning, så med lite tur så har jag ett truckkörkort innan maj månad är över.

Jag hade rest bort med ja. Det var så att jag och Gutta hade i någon vecka tjatat om hur långtråkigt det var att vakna upp varje morgon och inse hur lite som brukade hända på dagarna. Så tillslut bestämde vi oss för att låna Guttas föräldrars husvagn, den stod utanför Halmstad. Så det vart bara att packa ner kläder i en väska och åka söderut. Guttas bror Erik hängde på med i sista minuten.

Tillsammans spenderade vi några fina dagar i södern. Med lagom mkt sol, killsnack och Top Gear. Kvällarna blev till fina grillkvällar där vi avrundade kvällarna med ett glas rött och djupa samtal. Måste säga att jag verkligen fått igång grillskillsen nu. Så i sommar så kan jag vara just din grillmästare för en kväll kanske....om du frågar först dvs ;)

Jag är den som anordnar hajken och nu när jag sitter och skriver detta är jag inte alls sugen på att åka iväg. Det ska regna och vara jobbigt ikväll. Jag vet att barn och regn är en dålig kombination, de sänker humöret på dom och så blir allt så hopplöst.

Men vi får väl se, det kanske blir bra ändå! :)

Men eftersom Arbetsförmedlingen gör ännu mindre än vad vår regering gör så har det inte hänt någonting. Ingen på arbetsförmedlingen har ens ringt företaget. Så en arg david tog tag i saken idag nu hoppas jag att de fattade vad de ska göra...

Nu ska jag ut i den friska vårluften, allt har blivit så mycket grönare än innan. Vem vet, det kanske till o med kommer några bilder till bloggen! ;)

Vi får väl se om bloggen kickar igång igen när bloggaren blir friskförklarad.

Så istället för att planera så tyckte jag att jag kunde göra nåt nyttigt. Så jag tog fram min longboard, denna skitiga brädan behövde en liten service. Så jag tog fram verktygen och skruvade isär allt. Sen så smörjde jag de så väl jag kunde (som vanligt blir det alltid för mycket smörjmedel, och eftersom smörjmedel samlar på sig smuts så får jag nog plocka isär den ganska snart igen). Efter att ha satt dit allt som jag trodde att det satt innan så kände jag att de va ett bra läge att åka bort till Gutta och se ifall han ville åka lite med mig. Men pojken jobbade, så jag åkte lite själv.

Sen ville nisse att jag skulle upp till honom, jag gjorde inget direkt motstånd. Men en stund senare så ringde han och sa att vi fick leka en annan dag. Så min longboard tur blev en tur då jag åkte lite fram och tillbaka. Men på vägen hem så mötte jag Gutta med bror, jag bjöd in mig själv hos dom och så blev det ännu en kväll i deras soffa med film och chips.... inte fy skam! 

Det vart en underbar kväll där man fick träffa en massa roliga människor och jobba med några killar som var stört sköna. Man fick träffa bekantingar som Lovisa (som man träffar typ en gång i halvåret) och ett gäng vaggerydare. När klockan slog ett var kvällen över, men jag var rätt så glad för de. För då kunde jag äntligen gå hem, för jag var så trött så trött då.

Så nisse och jag började en långsam hemåt vandrig med stopp för nattakrov på Shell och lite thé i kyrkan, väl hemma så somnade jag gott med ett leende på läpparna.

Tack för en sjukt bra kväll!

Men för att distrahera mig själv lite så lekar jag lite på internet och lyckades komma över detta sjukt klippet.

More DIY videos at 5min.com

Efter detta så åkte jag till Nisse som bjöd mig (och frippe) på kvällsmat. Efter maten sprang frippe hem till sig och jag såg till att nisse diskade (för han ville göra de, men jag var tvungen att se till så att han gjorde det). Det gjorde jag med glädje och efter det så brottades vi för att lösa våra musiksmakers skillnad. Efter det så skulle nisse ut med lite matrester till deras stora matresttunna. Men på vägen ner för trappan så gick det hål på papperskassen som allt låg i.... så all rutten mat välde ut. Det kom i hallen, på golvet men framförallt....rakt på nisses skor. Han skrattade faktiskt, så jag kände att jag kunde lägga mig ner och dö av skratt.

Men efter detta så försökte vi både två, så gott vi kunde att städa upp det hela. Det stank något fruktansvärt, det var nära att den mat nisse gett mig skulle komma upp igen. Men jag lyckades behålla den. Jag la mig ner och skrattade några gånger istället. Men efter en lång tid sanering så vart det tillslut fräscht. Nisses skor såg dock inte så vackra ut....