Dawie

Jag fick den stora äran att va föraren till göteborg, mest för att ingen av de andra kan köra bil. Men jag åkte ju med för att få se på Håkan Hellström, min lilla tröst nu när det inte blev något Coldplay för min del. Så jag, Nils, Thea, Leena och Bälls satte oss i Nisses mammas lilla golf och åkte till Götet. Den stackars golfen är inte riktigt gjorde för att åka i 100 med så den är nog en aning plågad efter att ha tvingats ligga på höga varm i flera timmar...


Väl framme så skulle jag försöka hitta till Nordstan, inte det lättaste. Men med en hel del gissningar (som var rätt) så kom vi till parkeringshuset. Och efter nästan 5 timmar där så var vi alla trötta. Jag mådde dåligt, kände mig riktigt dålig och trodde aldrig att jag skulle orka köra hem. Mat, kaffe och dricka... inget fick mig att må bra.

Hur som helst, vi var ju i Götet för Håkan, så vi hoppade in i bilen och skulle försöka ta oss till liseberg, jag började med att gissa galet fel och vi råkade hamna på fel sida av Göteborg. Men med lite fler gissningar så var vi tillbaka igen. Konserter sen, den var.... ja, vad ska man säga. Håkan var bra, publiken var bra, stället var bra. Allt klickade. Vi trängde oss ganska långt fram och stog där halva spelningen. Sen så sa jag att jag behövde sitta och gjorde därmed så. De andra följde med mig upp i lisebergs lusthus. Där satt vi och hörde resten av konserten och vi sjöng alla med och hade de rätt mysigt. Vi gick ner lagom till extra nummret och sen var de dags att bli utslängda, för det var visst stängingsdags.

Vägen hem var lugn, det var mörkt ute och jag stog på så gott jag vågade och trodde att bilen klarade av. Ett stopp i Borås för mat och sen så körde vi vidare. Trots att de andra hade lovat att vara vakna så somnade de allihoppa. Så jag stannade på Bongo på vägen hem och försökte hitta Gutta och Frippe, men de hade visst redan gett upp och var på väg hemåt.


När jag sen kom tillbaka till bilen så var de andra vakna, och arga. Men det sket jag i eftersom de lovat att de skulle  vara vakna. Men för att få de andra på bättre humör så åkte vi upp till utsikten där vi satt och pratade länge, länge, länge. Ändå tills Leena sa att hon frös. Men jag ville inte hem än. Så jag körde till Lägenheten där Josef och Andreas satt. Jag utmande Josef i TV-spel och tråkigt nog så slutade de lika. Innan jag kom i säng hann klockan bli så mykcet som 5. En lång men ack så bra dag var över.

Igår vart det lördag. Jag var trött efter att ha hållt mig vaken länge, även om den enda stunden jag var trött var när vi shoppade. Men på kvällen så fick jag hänga lite med mina 2 party snubbar. De var också slitna efter att ha dansat hårt i fredags. Så vi tog det lugnt och snackade och spelade lite halo.

Idag är det söndag och jag har tagit det lugnt alldeless för länge nu. Nu ska jag till gymmet och sen så ska jag till kyrkan och träffa de andra tonåringarna!

Herrens frid!

Nej, idag har inget mirakel skett. Jag har alltjämt inte fått något jobb och jag har inte vunnit 1 000 000 000 på lotto. Men idag tog jag tag i mig själv och åkte upp till Mediamarkt (där jag sökt jobb), de hade lovat att höra av sig (senast igår). Men när jag satt här hemma igår så blev jag både arg och ledsen över att de inte hörde av sig. Jag trodde naturliggtvis att de inte ville ha mig och tyckte inte ens jag var värd att ringa och medela detta...

Men när jag kom dit idag så började chefen med att öppet erkänna att han hade haft lite annat för sig. Lite polska sälktingar och så där, men han lovade mig att skynda sig och höra av sig så snart som möjligt. Det vändet på allt och jag åkte hem till Möken & Jöken för att planera årets skidäventyr. Vill inte säga för mycket än, men det kommer att bli ett riktigt äventyr!

Efter det så åkte jag vidare till friskis och mötte upp Lenny för ännu ett försök på att gympa, idag gick det mycket bättre. Jag blev dränkt i svett, men jag var inte det minsta trött. Lenny verkade inte det minst berörd av passet så vi passade på att gymma lite med. Efter det så vart man lite mer trött. Johanna cykade hemåt för att sen dansa, och jag åkte hem för att äta...

Nu sitter jag här, jag är redan försenad till cellisen. Men jag fastnade för Foo Fighters intro på Skin & Bones dvd'n. Eftersom det nu ser ut som att jag får vänta några år på att få se dom (efter som de tar en time out) så får jag kolla in dvd'n istället.... och vänta på att deras nya album ska komma, om det nu inte bara var en massa rappakalja!

http://www.youtube.com/watch?v=yfPszojPLMg

Kolla och njut...!

För nu sticker jag iväg med brädan och ni får ha det toppen! :*

Jag sitter här och skriver detta inlägg en aning besviken, jag har väntat och väntat på att det ska ringa på min mobil, att jag ska få ett besked om jag har fått et jobb eller inte... De lovade att de skulle ringa idag, men det har vart helt knäpptyst. Inget jag gillar... att vänta är hemskt. Att inte veta är hemskt.

Men men, jag är nu hemma efter att ha haft en späckad helg, jag sitter här och lyssnar på The Verve's nya album. Vilket är ett bra album, absolut! Men tillbaka till helg snacket. Hajk i fredags, innan hajken hade jag vart o-pepp och jag trodde att det skulle bli riktigt kallt. Jag har ju vart ute med brädan på nätterna och jag vet att det är grymt kallt ute. Men när man väl var där, tände elden och satt där vid eldstaden så var det rätt underbart! Som vanligt så fick jag både bjuda på mig och göra bort mig ganska många gånger, men jag är ju lite ringrostig som scout... så jag bjuder på det! Jag passade på att ta på mig jobbet som eldvakt och det gick bra. Förutom att jag inte kunde somna sen då elden var fin och jag kunde sova i några timmar. Så jag satt där vid elden och försvann långt bort i mina tankar. Ända tills lite glöd sprätte upp och flög rätt in i ögat... Ajaj! Efter det så sved de en del men det var inte mkt att lipa för, så jag la mig där vid elden. En aning misstänksam över om jag skulle få mer glöd på mig under natten, men jag somnade och sen så vaknade jag vid 6 tiden av att de små scouterna började vakna....

Lördagen var fin den med. Först packade vi ihop och åkte hem. Sen så packade vi ledare upp allt vi hade med och åkte hem. Jag var hemma i hela 2 timmar innan de var dags att ge sig av igen. Denna gången till kyrkan för att träffa en sökande till tjänsten som ungdomsledare, måste säga att jag tror att hon är nog en bra person för jobbet. Efter det så åkte jag med flera och grattade en My som fyllde 18 år. Hon var så glad så glad så, mängder med pingstvänner var det där också. Så efter en stund så flydde vi fältet och åkte till MOVE, en konferans med temat mission. Mkt trevligt var det där den lilla stund vi var där också. Sen så åkte vi hem till Johanna med ett gäng vaggerydare med oss. Där vart de natta thé och snack. Innan jag insåg att jag var på tok för trött för att snacka och åkte hem.

Efter att ha haft svårt att somna även denna kväll så åkte jag morgonen efter iväg med kyrkan på en församlingsdag. Var lite så där över att åka dit, men jag tänkte att det kunde väl va trevligt att åka med ändå. Johanna, Anni och Sara åkte ju dit med, så då kunde jag ju gott och väl åka också...! Och mkt riktigt, det var väldigt trevligt faktiskt. Men det är alltid lika jobbigt när människor man verkligen aldrig har sett förut kommer fram och vet vad man heter och så, man skäms alltid lite över att man inte kan lika mkt som den andre. Men jag fick en trevlig pratstund med en man och sen så var jag rätt så jätte trött och försvann långt bort då och då under dagen. Kvällen spenderades hos nisse där jag spelade lite spel med nisse och sen så skulle vi åka och träna. Men 2 trötta pojkar gör inget bra ifrån sig, så vi sket i det. Sen så skulle jag gå hem. Men min väska var så tung att jag inte orkade den. Så jag kömpade mig ner för ådalsvägen och sen dumpade jag väskan i kyrkan och kämpade mig hem. Den kvällen hade jag minsann inte svårt att somna!

Men nu sitter jag här och har skrivit ett av mina längre inlägg, men ännu har ingen ringt.... deprimerande! Imorgon ska det planeras ihop en skidresa och om ingen ringer ikväll ska jag allt åka dit och kolla varför ingen hört av sig...

Ha de fint, sjäv ska jag äta lite paj och ta en kopp kaffe!

Och så vart det söndag igen, tiden bara flyger fram! Helgen har vart grym, trots att jag är lite förskyld. Den började med att jag var ledare på Tonår i fredags. De som kom tror jag hade en grymt rolig kväll, andakten var fin. Fram dit hade jag hört lite nedstämda toner om att allt kändes konstigt och många undrade vart Gud hade tagit vägen... Så jag passade på att berätta något de behövde höra i dessa tider då Gud känns långt bort för de flesta.... Att efter en sommar då Gud känts som ens bästa vän och när hösten nu kommit och det nu inte känns som han finns längre så måste man komma ihåg att Gud är Gud. Han är lika nära nu om han var då... Efter detta vart de lite trevligt häng i lägenheten och jag kom inte i säng förens halv 6

Lördag, själv hemma och då passade jag på att ta det lugnt. På kvällen så tog jag och Gutta vara brädor och några öl och åkte upp till Frippe, där hade vi en skön kväll vi tre då vi snackade en hel del och spelade lite Guitar hero. Efter detta så tog jag och Gutta Ådalsvägen hem, kyligt... men fy vad underbart! Jag har alltid lika kul med de där två... Våra killkvällar är alltid ett säkert kort för en kul och go kväll, lite tråkigt att Nils inte var med dock. Jag och Gutta var hemma ungefär vid 2, halv 3... och då "råkade" jag börja titta på Matrix. Vid 5 så orkade mina ögon inte mer och jag somnade.

Idag så var jag trött efter att ha sovit ganska lite denna helgen, passade på att se på F1-loppet från Monza. Jag var ett tag på väg till gymmet men jag tog istället brädan en sväng, var på väg till Johanna för att jag tänkte att hon kanske vill åka lite. Men halvvägs kom jag på hur dåligt klädd jag var. Så jag fick helt enkelt vända, nu sitter jag här och fryser och kollar på Hål i väggen... Ett ganska roligt program faktiskt!

Överlag så är det ganska bra med mig i dessa höstiga tider. Men ännu inget jobb och det ser faktiskt ganska mörkt ut på den fronten. Tonår ser ut att ha misslyckats med att locka yngre tonåringar och kommer nu nog bli något som inte sker varje fredag. Alltjämt lugnt på flickfronten, även om jag just nu är rätt glad för det. Jag är mer fokuserad på att få ett jobb och på så sätt se till så att jag kan resa iväg i vinter. Just nu sitter jag och drömmer om Val Thorens. Men som sagt, utan ett jobb så blir de inget sånt kul...

Men men, nu ska jag kolla vidare!

Herrens frid mina vänner!

Man får nog börja med att ransaka mig själv, jag har inte vart så aktiv med mitt bloggande. Men jag har en liten ursäkt. När man går hemma som jag gör går tiden fruktansvärt fort, en dag flyger bara förbi. Och på kvällen, då kommer ångesten över att man gått en dag och inte presterat någonting alls... Min baldejt Charlotte som också är arbetssökande berättade att hon lider av precis samma.....sjukdom? haha

Jag är lite sjuker, men det är inte så farligt. Jag mår så bra i övrigt så! Denna veckan har jag vart lite för trött för att känna efter hur bra jag mår, men förra veckan kände man verkligen hur bra man mådde. Jag måste nog till och med säga att jag aldrig känt mig så lugn, så trygg och så säker på mig själv. Vilket känns helt underbart

Och om 2 veckor ska jag, Nils, Thea och Leena till Gbg och gå på Håkan, kommer bli sjukt bra! Visst visst, även lilla arbetsslöse jag ska shoppa lite... kan jag verkligen inte förneka.

Det enda jag tycker är lite tråkigt, men ändå ganske bra. Det är att sommaren nu är över, officiellt över (typ). Inga varma nätter, inga vackra nätter då jag är ute och åker longboard hela natten, kommer hem, sover 3 timmar men dagen efter är jag hur pigg som helst.... Lite ledsamt är det allt. För nu regnar det heeeela tiden och kvällarna är blöta och kalla, då vill man inte åka longboard inte. Men jag som lovade Johanna att åka någon gång mitt på natten, hoppas på att det blir någon fin helg snart då jag kommer och ringer på din dörr vid 2-3 på natta! ;)

Men det bästa med att sommarn är över är att vi går mot vinter, har en känsla av att denna vintern kan bli superdupermega grym! Jag är reseledare för kyrkans resa, men om den ens blir av är än så länge osäkert... Då hoppas jag på att få med mig ett härligt gäng till Val Toreans i Frankrike

Men men, nu ska jag häller i mig mängder med honungsvatten och en och en annan kopp thé. Inget kaffe, tyvärr.... halsen gillar inte kaffe idag. Har redan spytt och vill inte hosta upp min frulle... Ha en bra dag på er! :*

I helgen firade vi min farmors syster Gunborg då hon fyllde 85. Men det kanske inte låter så stort, men när jag var 8 år så dog min farmor. Då blev Gunborg som en ny farmor...

                                           Gunborg, och konstnären och coolingen Alfons

Jag kommer ihåg då mina föräldrar berättade att Gunborg var som en ny farmor, hon började gråta av lycka. Gunborg har inga barn eller barnbarn och då måste detta förståss varit en fantastisk sak att höra. Gunborg har ägnat hela sitt liv åt att hjälpa andra, hon jobbade för röda korset i Korea under kriget. Där tog hon hand om en pojk vars föräldrar var dödade, hjälpte honom att ha råd med skola och mat. Idag är han en framgångsrik affärsmänniska i Vancover, jag var med och träffade denna man för 2 år sen och han kallade Gunborg för mamma....!

Gunborg är en otrolig människa och hon går alltid bra att tala med. Hon är nog min största idol här i livet. Hon vet att hon är gammal, men tror ni det stoppar henne från att vara aktiv? Icke! Hon jobbar till och ifrån i Pinstkyrkans kafeteria i Värnamo. Vissa dagar åker hon och hennes vännina på roadtrips, och då inga småturer utan turer på cirka 30 mil!

(Och nu fick jag skrivkramp och råkade starta kaffebryggaren....)

Igårkväll så var jag och nils ute på en liten promenad, vi gick till utsikten där vi tillsammans såg på vår vackra stad. Det var en kväll då jag kunde öppna munnen och låta den tömma ut allt de där som jag hade på hjärtat, det var högst behövligt!

Efter detta blev det ännu en tur ner för Ådalsvägen, en lång tur ner för backen då jag åter en gång kan lägga allt åt sidan. Bara njuta, ta en sväng i taget. Inget annat är viktigt, inget annat spelar roll. Det är bara jag och min bräda, och musiken från min iPod. När man kommer ner känner man en otrolig lättnad, man känner att man har rensad, allt de där som tyngt ner en är borta.

Man kommer hem, en aning trött med ändå väldigt vaken. Man klättrar upp på hustaket, knäpper händerna och tackar Gud för att man har det så bra som man har. Klättrar ner och sen så kryper man i säng. När jag ligger där har jag ingenting jag behöver grubbla över, inget som håller mig vaken. Jag hinner inte mycket mer än lägga mig ner förens jag sover...

Så här morgonen efter så är allt precis lika bra, jag mår fantastiskt bra! Jag må vara arbetslös och uttråkad, men jag känner inre frid som gör mig trygg, stark och målmedveten.

Hej igen!

Idag är en vacker dag, solen skiner och det känns inte så höstigt som det gjort de senaste dagarna. Det kanske finns lite sommar kvar att njuta av....

Idag är också en dag då David sitter inne och läser och letar efter jobb, söker ett och annat i hopp om att kunna få komma hemifrån några timmar och tjäna lite pengar och därmed tjäna ihop till att kunna hitta på något skoj i vinter.

Redan nu sitter jag och spånar på vintern, jag hoppas att kunna åka iväg mer än en vecka i vinter. Meningen är ju att jag ska planera kyrkans resa till Österrike, men då det stället vi skulle bo på är bokat så ser det inte ut som det går att genomföra en resa för 50-60 pers. Men vem vet, större under har skett....

Om inte detta går att genomföra så funderar jag på att organisera ihop en liten egen resa, där jag hoppas kunna få vara borta i 2 veckor. För är det något jag och Gutta kom på då vi var i Chamonix så är det att 1 vecka räcker inte, man hinner inte åka igenom allt och samtidigt kunna njuta av varenda backe. Om någon är intresserad av att följa med återstår att se...

Om du är det kanske du kan höra av dig till mig, så jag vet om någon vill.

Aloha!

Jag har nu vart utan arbete i snart 2 veckor... det har vart 2 veckor där det vart lugnt. Ibland på ett skönt sätt, ibland inte. Hursom helst, nu har jag börjat få nog. Jag har JÄTTE tråkigt på dagarna, jag har inga pengar så jag kan hitta på någonting. För det är bara att inse att ska man kunna göra något så kostar det alltid någonting.

Så jag har (typ) tagit tag i min arbetslöshet ångest. Idag så skrev jag klart lite jobb papper, skrev ut dom och åkte till stan och kollade läget på lite alla möjliga ställen. Bla, mitt drömställe: Rak. Men men, jag lär väl inte få det heller...

Jag har en sista utväg, ett jobb jag kan få om jag så sätter mig och skriver dit. Grejen är bara den att jag vet inte om jag vill jobba på en industri som en annan robot människa. Men jag har väl inte så mycket att välja på om det kniper, och det gör det ganska snart. Kanske inte pengamässigt (får en till lön från sommaren om en vecka), men känslomässigt. Jag blir deprimerad av att gå fram och tillbaka här hemma. Visst jag kan åka lite longboard, men det är inte lika kul på dan och så kan man inte göra det i så många timmar.

Så jag hoppas verkligen, verkligen att det löser sig snart...!

Herrens frid!

Det va visst ett tag sen jag skrev något i min lilla blogg, förvånad över att folk faktiskt har kikat in på min blogg så sent som idag, i hopp om att få läsa något av mig....

Sen jag sist bloggade så har väldigt mycket hänt. Jag har vart på frizon, den kristna festivalen som var väldigt trevlig. Jag och Johanna fick jobbet att köra upp den, vilket vi givietvis klarade galant. Trodde först att jag skulle få dela husvagnen med bara brudar, men icke! Gustav A kom och bjöd in sig själv... Men det öppnade för manliga samtal, sånna samtal är alltid bra!

I regnet och ibland getingarna hade ialla fall jag sjukt kul, vandrade iväg på mina egna turer och hittade då och då lite vänner och gamla vänner, helt fantastiskt! Varje dag innebar en tur till kalkbrottet och sjukt goa klippor som man hoppade ner i det kalla kalla vattnet.

Och nu, hemkommen och arbetslös. Men än så länge är jag inte alltför beskymrad över detta. Det är klart att jag har det rätt så tråkigt på dagarna, och nu när de flesta av mina vänner börjar skolan så blir det ännu mer tyst på dagarna. Men faktum är att jag behöver lite lugn just nu. På något sätt känner jag mig lite borttappad, en aning förvirrad. Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu och då känns det rätt skönt att vakna upp och ta en sak i taget....

Igår kväll vart de fest hos Gustav H, en liten fin avslutning på sommaren. Alltid skönt att komma på fest och känna att man kan lägga alla tankar och beskymmer bakom sig och bara vara. Kvällen för min del avslutades med att jag cruisade ner för Ådalsvägen, den backen är fantastiskt bra för att åka longboard. Igår åkte jag non stop, inga bilar som ville förbi. Det var bara goa fina svängar hela vägen ner... Underbart! Ikväll så blir det nog en till sväng med brädan, man måste faktiskt ta och passa på nu innan det faktiskt blir höst.

Nepp, nu ska jag sätta mig och finjustera min jobbansökan och mitt CV. Jag vill inte jobba just nu, men det behöver jag snart göra... och förhoppningsvis vill jag det då.

Herrens frid!

Jag känner att jag vill skriva, men jag har lite skrivkramp känns det som... gaah!

Ute öser regnet ner, jag får nog allt stanna inne idag. Om jag inte tar bilen till gymmet en sväng. För att idag går det inte att åka longboard till gymmet... Men jag skulle ju leka med nils idag ja, och husvagnsskolan, och jag skulle behöva klippa mig, men jag har inte råd...

Jobbigt allt blev, men det är inte hela världen. Jag kan ha långt hår, vissa tjejer gillar ju det ^^

Jag ska ringa nils snart. Johanna har inte hört av sig om vilken dag denna spännande husvagnsskola blir imorgon... det är inte så farligt.

Just nu lyssnar jag på en låt som jag älskat i ett år och har vart en otroligt viktigt låt för mig det gångna året: Millencolin - Ray. Den bästa delen på låten är helt klart sista biten

---

Efter några fantastiska dagar på Strandgården är jag nu hemma igen. På ett sätt känns de rätt gött att vara hemma igen, på ett sätt inte...

Det är något speciellt med det stället. Atmosfären, människorna... svårt att säga vad de är, men det är något. Alla som vart där håller nog med mig.

Men det är rätt gött att komma hem också, jag har vart istort sett ensam i min ålder, lite tråkigt men ändå rätt okej. Nu är det några dagars vila sen bär det av till frizon med brudarna!

Löv it!

Igår så var jag o Gutta på bio och tittade på den nya batman filmen. Heath Ledger var magisk och filmen var riktigt bra. Budskapet i filmen var tydligt, de godas kamp mot de onda är en ständig kamp, och i vissa tider kan den godes kamp göra att honom/henne handlingar ses som onda även om tanken bakom de är en helt annan... 

Igår var även en kväll då jag o Gutta hade en fotokväll och även tog våra brädor på en rejäl åktur, ner för ådalsvägen närmare bestämt. Men innan vi kom dit så lyckades jag (med lite hjälp av Gutta) att knäcka nosen på min bräda.... Hur som helst, när vi var på väg ner för backen så var jag redan lite små arg på allt som hade hänt.

Halv vägs ner för backen så är den väldigt rakt, jag möter en bil. När föraren ser mig så får han för sig att han ska skrämma mig. Så han svänger mot mig och åker så nära han vågar. Då ligger han i minst 50, jag i ungefär 20 km/h. Hade han (eller jag) gjort något plöstligt där så hade jag med stor säkerhet varit död. Först blev jag riktigt rädd, jag fortsatte ner och jag blev bara mer och mer arg. För här kommer de hemskaste, kvällen innan hade precis samma sak hänt...

Så här efteråt är jag mest arg, hur dum kan man va egentligen? Vem är dum nog att ta sikte på en människa och faktiskt sätta den andres liv på spel. För mig, så här efteråt, så ser jag det som att något har riktat ett vapen emot mig. Jag känner mig hotat, skrämd och kränkt.

Jag vet att de två gångerna det hänt har det vart olika bilar. Kommer inte riktigt ihåg hur den första bilen såg ut, men igår så var det en röd toyota corolla (dödssäker). Så det betyder att det förmodligen finns mer än en idiot som tycker det är kul att skrämma skiten ur mig på detta sjuka sättet.

Med största sannolikhet är detta främlingar för mig och jag är en främling för de. Men vem är ändå dum nog att göra så här...? Jag har åkt ner för ådalsvägen 10 gånger nu, men de två sista gångerna har fått mig att tappat tilliten på andra i trafiken... Det ska bli sååå skönt att komma bort från allt det här idag, att åka ner till halmstad och bara ta det lugnt, koppla bort allt, få tid att tänka. Det känns som om jag inte kunnat tänka klart på väldigt länge.... väldigt länge

Ni kan få se en liten bild jag tog med min nya kamera med... även om den blev väldigt konstig. Varsågod, och ha de bra nu! Tillbaka på Fredag med en hel del nya saker i huvudet.... =)

Detta är dagen då jag slutar mitt sommarjobb, då jag får mina 2 veckor då jag får resa bort, ta det lugnt, komma närmre gud och få träffa både de gamla vännerna och förhoppningvis lite annat trevligt folk. Detta är också dagen då jag köpt min nya fina systemkamera för dyra dyra pengar.

Många tänker säkert direkt "Den där David, han är allt lite bortskämd" (jag vet att de finns de som tycker det). Men sanningen är den att jag får ingenting. Inga kläder, ingen extra veckopeng, ingen systemkamera. Ända sedan jag jobbade min första sommar så har jag fått lära mig att iPod's och kameror är saker jag själv får jobba ihop och sen köpa. Det är så jag gjort även denna sommar.

Men tillbaka till det här med att "få-vad-de-vill" grejen. Vårt samhälle (främst sättet hur man uppfostrar barn) är sjukt, för det första så är det nästan grymt att se skillnaden emellan barn på en skolgård. Det ena barnet får allt vad den vill och lite till, medans det andra barnet får gå i gamla urtvättade kläder som de flesta nog skulle skicka till barnen i Afrika. I dagens pryl samhälle som vi lever i så uppmärksammar man inte de enorma skillnader som faktiskt finns, det är ju faktiskt så att det finns en hel del familjer som knappt har råd med mat för dagen även här i Sverige. En sån familj kan inte unna sig de där extra, ingen märkvärdig semester (om de ens har råd att resa bort). Inga nöjen, ingenting.

Jag är grymt glad att jag varken har varit det rika barnet eller det fattiga barnet. Jag är glad över att jag sliuppit växa upp i ett hus där varje månad är en ständig kamp för att få ekonomin att gå runt, jag är glad att jag sluppit växa upp och bli dränkt i leksaker och sett mitt rum bli mer och mer fyllt av leksaker. Jag är glad över att jag har varit (och är) där i mitten. Någonstans emellan utopi och misär.

Men en dag som denna känner jag mig ganske nöjd över att ha jobbat i 6 veckor, betalt min skatt och fått unna mig en liten sak som jag sedan länge velat köpa. Vissa saker har man gått länge, länge och velat köpa men aldrig haft pengarna. Min longboard är ett bra exempel för mig. Den gick jag runt och drömde om i ett år, till slut så fick jag tillräckligt med pengar för att ha råd att köpa den... och den brädan har rullat många mil.

Men men, nu är det kväll och jag ska till Daniel och grilla (tror jag). Ha det så bra!

Efter en dag så jag fått jobba ganska hårt och få jobba med morfin i kroppen så har jag nu kommit hem, satt mig ner och påbörjat en riktigt grym spelningslista. Att göra en grym spelningslista är ingen simpel liten sak, det krävs en hel del hjärnverksamhet för att komma på de där låtarna som man lyssnade på för några månader sen som fortfarande är grymma men har ersatts av den nyare musik som poppat upp. Men det riktigt svåra är att hitta de låtar som är ett år gamla men fortfarande lika älskade som då. Varje gång man hittar en och får höra den så fylls man av minnen och glädje.... Märkligt!

Min spelningslista innehåller allt från Daft Punk till David Bowie (bara för att Ziggy Stardust är en oförglömlig klassiker). Den är flera timmar lång och ändå är den inte färdig, men jag gillar (läs: älskar) att göra det här. Det är själslig återhämtning på det där lite lugnare sättet. Jag vet att detta är lite mysko och en aning generande att erkänna, men när jag sitter här så känner jag mig lite som John Cusac i High Fidelity... Ännu märkligare!

Men men, jag är en rätt knepig person. Jag har aldrig velat vara något annat och jag trivs med att vara lite små mysko. Take it or leave it! ;)

Nu så ska jag spelningslista vidare, ha det så bra ikväll så återkommer jag imorgon! Ciao

Jag lever ett liv där jag bestämmer vad jag vill göra, vill jag gå till bongo så gör jag det. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad andra människor tycker om hur jag lever och så. Jag respekterar folks åsikter och anser att de har all rätt i världen att tycka vad de vill.

Men jag ogillar när människor väljer att prata om mig på ett illa sätt och som om de vet vem jag är. Jag säger detta för att jag vet att vissa pratar på tok för mycket om mig och de tror att de vet allt om mig. Jag är trött på skitsnackare, har du något att säga om mig så säg det till mig. Jag struntar i hur andra människor lever, det är upp till de själv. Vill de pyssla med knark så får de, vill de hänga i kyrkan så får de. Jag bryr mig ärligt inte. De enda jag bryr mig om är mina vänner. Och har jag några frågor, åsikter eller funderingar om någon så tar jag de med den personen. 

Att snacka skit om andra är både fegt och extremt barnsligt. Så därför vill jag att de som nu har några frågor eller åsikter om hur jag lever att ni ska ta de med mig. För att förr eller senare får jag höra vad en del tycker om mig, bättre att ni har stake nog att säga de till mig än att ni smyger med de som. Inte för att det är hemskt sårande, men vissa av er har en fruktanvärt förvrängd bild av mig. Så jag ber er att ringa mig, maila, träffa... spelar ingen roll för min del. Bara ni slutar snacka skit om mig.

Tack!

P.S Detta är inte riktat till alla ni som läser min blogg, bara att jag vet att vissa snackar lite skit om mig. D.S

Efter att ha kämpat emot, förnekat och döljt min förskylning så går det nu inte längre... Jag är superdupermega förskyld! Och idag skulle jag o nisse ner till halmstad! Skit skit skit!

Som plåster på såren får jag austin powers, topper harley och några väldigt goda koppar kaffe. Om någon vill snacka med mig så är de bara att ringa, låter kanske lite annorlunda men jag är JÄTTE pratsugen.

Later dude's and dudies

Denna dag är som alla andra, solen skiner (för stunden).
Dagens skyfall har passerat o gett mig en extra tidig o lång lunch så jag kan återuppta mitt viktiga arbete som målare.
När jag drar min pensel över de gamla, gamla träplankorna så försvinner jag långt, långt bort...

Till doften av en hink träolja, sakta men säkert börjar sina.
Tänker jag på mina läppar mot dina.
Jag har ett kallt hjärta, men tanken på dig får mitt hjärta att tina.
Ja, jag tror jag är kär. Men i vem?

Sakta men säkert har nu min hink blivit tom.
Mitt huvud må vara fullt av frågor, men tomt på svar...