Dawie

Jag fick den stora äran att va föraren till göteborg, mest för att ingen av de andra kan köra bil. Men jag åkte ju med för att få se på Håkan Hellström, min lilla tröst nu när det inte blev något Coldplay för min del. Så jag, Nils, Thea, Leena och Bälls satte oss i Nisses mammas lilla golf och åkte till Götet. Den stackars golfen är inte riktigt gjorde för att åka i 100 med så den är nog en aning plågad efter att ha tvingats ligga på höga varm i flera timmar...


Väl framme så skulle jag försöka hitta till Nordstan, inte det lättaste. Men med en hel del gissningar (som var rätt) så kom vi till parkeringshuset. Och efter nästan 5 timmar där så var vi alla trötta. Jag mådde dåligt, kände mig riktigt dålig och trodde aldrig att jag skulle orka köra hem. Mat, kaffe och dricka... inget fick mig att må bra.

Hur som helst, vi var ju i Götet för Håkan, så vi hoppade in i bilen och skulle försöka ta oss till liseberg, jag började med att gissa galet fel och vi råkade hamna på fel sida av Göteborg. Men med lite fler gissningar så var vi tillbaka igen. Konserter sen, den var.... ja, vad ska man säga. Håkan var bra, publiken var bra, stället var bra. Allt klickade. Vi trängde oss ganska långt fram och stog där halva spelningen. Sen så sa jag att jag behövde sitta och gjorde därmed så. De andra följde med mig upp i lisebergs lusthus. Där satt vi och hörde resten av konserten och vi sjöng alla med och hade de rätt mysigt. Vi gick ner lagom till extra nummret och sen var de dags att bli utslängda, för det var visst stängingsdags.

Vägen hem var lugn, det var mörkt ute och jag stog på så gott jag vågade och trodde att bilen klarade av. Ett stopp i Borås för mat och sen så körde vi vidare. Trots att de andra hade lovat att vara vakna så somnade de allihoppa. Så jag stannade på Bongo på vägen hem och försökte hitta Gutta och Frippe, men de hade visst redan gett upp och var på väg hemåt.


När jag sen kom tillbaka till bilen så var de andra vakna, och arga. Men det sket jag i eftersom de lovat att de skulle  vara vakna. Men för att få de andra på bättre humör så åkte vi upp till utsikten där vi satt och pratade länge, länge, länge. Ändå tills Leena sa att hon frös. Men jag ville inte hem än. Så jag körde till Lägenheten där Josef och Andreas satt. Jag utmande Josef i TV-spel och tråkigt nog så slutade de lika. Innan jag kom i säng hann klockan bli så mykcet som 5. En lång men ack så bra dag var över.

Igår vart det lördag. Jag var trött efter att ha hållt mig vaken länge, även om den enda stunden jag var trött var när vi shoppade. Men på kvällen så fick jag hänga lite med mina 2 party snubbar. De var också slitna efter att ha dansat hårt i fredags. Så vi tog det lugnt och snackade och spelade lite halo.

Idag är det söndag och jag har tagit det lugnt alldeless för länge nu. Nu ska jag till gymmet och sen så ska jag till kyrkan och träffa de andra tonåringarna!

Herrens frid!