Lång helg

Då vart de visst söndag igen, vardagarna går ganska snabbt förbi. Men helgen flyger förbi, ändå har det hänt mycket i helgen. Riktigt mycket!




Jag fick den stora äran att va föraren till göteborg, mest för att ingen av de andra kan köra bil. Men jag åkte ju med för att få se på Håkan Hellström, min lilla tröst nu när det inte blev något Coldplay för min del. Så jag, Nils, Thea, Leena och Bälls satte oss i Nisses mammas lilla golf och åkte till Götet. Den stackars golfen är inte riktigt gjorde för att åka i 100 med så den är nog en aning plågad efter att ha tvingats ligga på höga varm i flera timmar...


Väl framme så skulle jag försöka hitta till Nordstan, inte det lättaste. Men med en hel del gissningar (som var rätt) så kom vi till parkeringshuset. Och efter nästan 5 timmar där så var vi alla trötta. Jag mådde dåligt, kände mig riktigt dålig och trodde aldrig att jag skulle orka köra hem. Mat, kaffe och dricka... inget fick mig att må bra.

Hur som helst, vi var ju i Götet för Håkan, så vi hoppade in i bilen och skulle försöka ta oss till liseberg, jag började med att gissa galet fel och vi råkade hamna på fel sida av Göteborg. Men med lite fler gissningar så var vi tillbaka igen. Konserter sen, den var.... ja, vad ska man säga. Håkan var bra, publiken var bra, stället var bra. Allt klickade. Vi trängde oss ganska långt fram och stog där halva spelningen. Sen så sa jag att jag behövde sitta och gjorde därmed så. De andra följde med mig upp i lisebergs lusthus. Där satt vi och hörde resten av konserten och vi sjöng alla med och hade de rätt mysigt. Vi gick ner lagom till extra nummret och sen var de dags att bli utslängda, för det var visst stängingsdags.

Vägen hem var lugn, det var mörkt ute och jag stog på så gott jag vågade och trodde att bilen klarade av. Ett stopp i Borås för mat och sen så körde vi vidare. Trots att de andra hade lovat att vara vakna så somnade de allihoppa. Så jag stannade på Bongo på vägen hem och försökte hitta Gutta och Frippe, men de hade visst redan gett upp och var på väg hemåt.


När jag sen kom tillbaka till bilen så var de andra vakna, och arga. Men det sket jag i eftersom de lovat att de skulle  vara vakna. Men för att få de andra på bättre humör så åkte vi upp till utsikten där vi satt och pratade länge, länge, länge. Ändå tills Leena sa att hon frös. Men jag ville inte hem än. Så jag körde till Lägenheten där Josef och Andreas satt. Jag utmande Josef i TV-spel och tråkigt nog så slutade de lika. Innan jag kom i säng hann klockan bli så mykcet som 5. En lång men ack så bra dag var över.

Igår vart det lördag. Jag var trött efter att ha hållt mig vaken länge, även om den enda stunden jag var trött var när vi shoppade. Men på kvällen så fick jag hänga lite med mina 2 party snubbar. De var också slitna efter att ha dansat hårt i fredags. Så vi tog det lugnt och snackade och spelade lite halo.

Idag är det söndag och jag har tagit det lugnt alldeless för länge nu. Nu ska jag till gymmet och sen så ska jag till kyrkan och träffa de andra tonåringarna!

Herrens frid!

Ingen vanlig tisdag inte...

Nej, idag har inget mirakel skett. Jag har alltjämt inte fått något jobb och jag har inte vunnit 1 000 000 000 på lotto. Men idag tog jag tag i mig själv och åkte upp till Mediamarkt (där jag sökt jobb), de hade lovat att höra av sig (senast igår). Men när jag satt här hemma igår så blev jag både arg och ledsen över att de inte hörde av sig. Jag trodde naturliggtvis att de inte ville ha mig och tyckte inte ens jag var värd att ringa och medela detta...

Men när jag kom dit idag så började chefen med att öppet erkänna att han hade haft lite annat för sig. Lite polska sälktingar och så där, men han lovade mig att skynda sig och höra av sig så snart som möjligt. Det vändet på allt och jag åkte hem till Möken & Jöken för att planera årets skidäventyr. Vill inte säga för mycket än, men det kommer att bli ett riktigt äventyr!

Efter det så åkte jag vidare till friskis och mötte upp Lenny för ännu ett försök på att gympa, idag gick det mycket bättre. Jag blev dränkt i svett, men jag var inte det minsta trött. Lenny verkade inte det minst berörd av passet så vi passade på att gymma lite med. Efter det så vart man lite mer trött. Johanna cykade hemåt för att sen dansa, och jag åkte hem för att äta...

Nu sitter jag här, jag är redan försenad till cellisen. Men jag fastnade för Foo Fighters intro på Skin & Bones dvd'n. Eftersom det nu ser ut som att jag får vänta några år på att få se dom (efter som de tar en time out) så får jag kolla in dvd'n istället.... och vänta på att deras nya album ska komma, om det nu inte bara var en massa rappakalja!

http://www.youtube.com/watch?v=yfPszojPLMg

Kolla och njut...!

För nu sticker jag iväg med brädan och ni får ha det toppen! :*

En evig väntan...

Jag sitter här och skriver detta inlägg en aning besviken, jag har väntat och väntat på att det ska ringa på min mobil, att jag ska få ett besked om jag har fått et jobb eller inte... De lovade att de skulle ringa idag, men det har vart helt knäpptyst. Inget jag gillar... att vänta är hemskt. Att inte veta är hemskt.

Men men, jag är nu hemma efter att ha haft en späckad helg, jag sitter här och lyssnar på The Verve's nya album. Vilket är ett bra album, absolut! Men tillbaka till helg snacket. Hajk i fredags, innan hajken hade jag vart o-pepp och jag trodde att det skulle bli riktigt kallt. Jag har ju vart ute med brädan på nätterna och jag vet att det är grymt kallt ute. Men när man väl var där, tände elden och satt där vid eldstaden så var det rätt underbart! Som vanligt så fick jag både bjuda på mig och göra bort mig ganska många gånger, men jag är ju lite ringrostig som scout... så jag bjuder på det! Jag passade på att ta på mig jobbet som eldvakt och det gick bra. Förutom att jag inte kunde somna sen då elden var fin och jag kunde sova i några timmar. Så jag satt där vid elden och försvann långt bort i mina tankar. Ända tills lite glöd sprätte upp och flög rätt in i ögat... Ajaj! Efter det så sved de en del men det var inte mkt att lipa för, så jag la mig där vid elden. En aning misstänksam över om jag skulle få mer glöd på mig under natten, men jag somnade och sen så vaknade jag vid 6 tiden av att de små scouterna började vakna....

Lördagen var fin den med. Först packade vi ihop och åkte hem. Sen så packade vi ledare upp allt vi hade med och åkte hem. Jag var hemma i hela 2 timmar innan de var dags att ge sig av igen. Denna gången till kyrkan för att träffa en sökande till tjänsten som ungdomsledare, måste säga att jag tror att hon är nog en bra person för jobbet. Efter det så åkte jag med flera och grattade en My som fyllde 18 år. Hon var så glad så glad så, mängder med pingstvänner var det där också. Så efter en stund så flydde vi fältet och åkte till MOVE, en konferans med temat mission. Mkt trevligt var det där den lilla stund vi var där också. Sen så åkte vi hem till Johanna med ett gäng vaggerydare med oss. Där vart de natta thé och snack. Innan jag insåg att jag var på tok för trött för att snacka och åkte hem.

Efter att ha haft svårt att somna även denna kväll så åkte jag morgonen efter iväg med kyrkan på en församlingsdag. Var lite så där över att åka dit, men jag tänkte att det kunde väl va trevligt att åka med ändå. Johanna, Anni och Sara åkte ju dit med, så då kunde jag ju gott och väl åka också...! Och mkt riktigt, det var väldigt trevligt faktiskt. Men det är alltid lika jobbigt när människor man verkligen aldrig har sett förut kommer fram och vet vad man heter och så, man skäms alltid lite över att man inte kan lika mkt som den andre. Men jag fick en trevlig pratstund med en man och sen så var jag rätt så jätte trött och försvann långt bort då och då under dagen. Kvällen spenderades hos nisse där jag spelade lite spel med nisse och sen så skulle vi åka och träna. Men 2 trötta pojkar gör inget bra ifrån sig, så vi sket i det. Sen så skulle jag gå hem. Men min väska var så tung att jag inte orkade den. Så jag kömpade mig ner för ådalsvägen och sen dumpade jag väskan i kyrkan och kämpade mig hem. Den kvällen hade jag minsann inte svårt att somna!

Men nu sitter jag här och har skrivit ett av mina längre inlägg, men ännu har ingen ringt.... deprimerande! Imorgon ska det planeras ihop en skidresa och om ingen ringer ikväll ska jag allt åka dit och kolla varför ingen hört av sig...

Ha de fint, sjäv ska jag äta lite paj och ta en kopp kaffe!

Och där fick jag så jag teg...

För någon vecka sen så pratade jag och en tjej om träning. Jag gymmar och hon gympar på friskis, under denna pratstund råkade jag säga "hur jobbigt kan det va att gympa på friskis med en massa äldre människor?". Detta resulterade i att vi slog vad. Jag tog detta ytterst oseriöst och var därför och gymmade i Måndags, och igår så var det dags för att se hur jobbigt det var...

Jag hade dagen innan tränat armar, bröst och skuldror, och var lite öm på dessa ställen. Men som sagt, hur jobbigt kan lite gympa vara...? Halvvägs in i gympa passet så skulle man visst göra armhävningar, och jag måste erkänna att jag har aldrig haft så ont som jag hade när jag tvingade mig själv att göra de där armhävningarna. Men man som jag är så vägrade jag att ge mig...

Resultatet, så här dagen efter är: Jag har öm i hela kroppen, en aning förstörd. Jag insåg att jag inte kan träna med Nisse idag, så jag fick tacka nej till det. Får ta det imorgon istället.

Slutsats: Ett gympa pass är nog inte så jobbigt, Klasse går ju på det och han var inte så slut igår. Men! Ett litet tips från mig är att inte träna två dagar i rad.... Men, jag anser inte att jag förlorade min vadslagning. Och det är det allra viktigaste! ;)

Nu ska jag snart ner till kyrkan och ha cellgrupp med tjejerna, vääldigt trevligt! Herrens frid och en puss från mig på er!


This is the sound of settling...

Och så vart det söndag igen, tiden bara flyger fram! Helgen har vart grym, trots att jag är lite förskyld. Den började med att jag var ledare på Tonår i fredags. De som kom tror jag hade en grymt rolig kväll, andakten var fin. Fram dit hade jag hört lite nedstämda toner om att allt kändes konstigt och många undrade vart Gud hade tagit vägen... Så jag passade på att berätta något de behövde höra i dessa tider då Gud känns långt bort för de flesta.... Att efter en sommar då Gud känts som ens bästa vän och när hösten nu kommit och det nu inte känns som han finns längre så måste man komma ihåg att Gud är Gud. Han är lika nära nu om han var då... Efter detta vart de lite trevligt häng i lägenheten och jag kom inte i säng förens halv 6

Lördag, själv hemma och då passade jag på att ta det lugnt. På kvällen så tog jag och Gutta vara brädor och några öl och åkte upp till Frippe, där hade vi en skön kväll vi tre då vi snackade en hel del och spelade lite Guitar hero. Efter detta så tog jag och Gutta Ådalsvägen hem, kyligt... men fy vad underbart! Jag har alltid lika kul med de där två... Våra killkvällar är alltid ett säkert kort för en kul och go kväll, lite tråkigt att Nils inte var med dock. Jag och Gutta var hemma ungefär vid 2, halv 3... och då "råkade" jag börja titta på Matrix. Vid 5 så orkade mina ögon inte mer och jag somnade.

Idag så var jag trött efter att ha sovit ganska lite denna helgen, passade på att se på F1-loppet från Monza. Jag var ett tag på väg till gymmet men jag tog istället brädan en sväng, var på väg till Johanna för att jag tänkte att hon kanske vill åka lite. Men halvvägs kom jag på hur dåligt klädd jag var. Så jag fick helt enkelt vända, nu sitter jag här och fryser och kollar på Hål i väggen... Ett ganska roligt program faktiskt!

Överlag så är det ganska bra med mig i dessa höstiga tider. Men ännu inget jobb och det ser faktiskt ganska mörkt ut på den fronten. Tonår ser ut att ha misslyckats med att locka yngre tonåringar och kommer nu nog bli något som inte sker varje fredag. Alltjämt lugnt på flickfronten, även om jag just nu är rätt glad för det. Jag är mer fokuserad på att få ett jobb och på så sätt se till så att jag kan resa iväg i vinter. Just nu sitter jag och drömmer om Val Thorens. Men som sagt, utan ett jobb så blir de inget sånt kul...

Men men, nu ska jag kolla vidare!

Herrens frid mina vänner!

Och så vart man sjuker igen...

Man får nog börja med att ransaka mig själv, jag har inte vart så aktiv med mitt bloggande. Men jag har en liten ursäkt. När man går hemma som jag gör går tiden fruktansvärt fort, en dag flyger bara förbi. Och på kvällen, då kommer ångesten över att man gått en dag och inte presterat någonting alls... Min baldejt Charlotte som också är arbetssökande berättade att hon lider av precis samma.....sjukdom? haha

Jag är lite sjuker, men det är inte så farligt. Jag mår så bra i övrigt så! Denna veckan har jag vart lite för trött för att känna efter hur bra jag mår, men förra veckan kände man verkligen hur bra man mådde. Jag måste nog till och med säga att jag aldrig känt mig så lugn, så trygg och så säker på mig själv. Vilket känns helt underbart

Och om 2 veckor ska jag, Nils, Thea och Leena till Gbg och gå på Håkan, kommer bli sjukt bra! Visst visst, även lilla arbetsslöse jag ska shoppa lite... kan jag verkligen inte förneka.

Det enda jag tycker är lite tråkigt, men ändå ganske bra. Det är att sommaren nu är över, officiellt över (typ). Inga varma nätter, inga vackra nätter då jag är ute och åker longboard hela natten, kommer hem, sover 3 timmar men dagen efter är jag hur pigg som helst.... Lite ledsamt är det allt. För nu regnar det heeeela tiden och kvällarna är blöta och kalla, då vill man inte åka longboard inte. Men jag som lovade Johanna att åka någon gång mitt på natten, hoppas på att det blir någon fin helg snart då jag kommer och ringer på din dörr vid 2-3 på natta! ;)

Men det bästa med att sommarn är över är att vi går mot vinter, har en känsla av att denna vintern kan bli superdupermega grym! Jag är reseledare för kyrkans resa, men om den ens blir av är än så länge osäkert... Då hoppas jag på att få med mig ett härligt gäng till Val Toreans i Frankrike

Men men, nu ska jag häller i mig mängder med honungsvatten och en och en annan kopp thé. Inget kaffe, tyvärr.... halsen gillar inte kaffe idag. Har redan spytt och vill inte hosta upp min frulle... Ha en bra dag på er! :*

85 år...

I helgen firade vi min farmors syster Gunborg då hon fyllde 85. Men det kanske inte låter så stort, men när jag var 8 år så dog min farmor. Då blev Gunborg som en ny farmor...

                                           Gunborg, och konstnären och coolingen Alfons

Jag kommer ihåg då mina föräldrar berättade att Gunborg var som en ny farmor, hon började gråta av lycka. Gunborg har inga barn eller barnbarn och då måste detta förståss varit en fantastisk sak att höra. Gunborg har ägnat hela sitt liv åt att hjälpa andra, hon jobbade för röda korset i Korea under kriget. Där tog hon hand om en pojk vars föräldrar var dödade, hjälpte honom att ha råd med skola och mat. Idag är han en framgångsrik affärsmänniska i Vancover, jag var med och träffade denna man för 2 år sen och han kallade Gunborg för mamma....!

Gunborg är en otrolig människa och hon går alltid bra att tala med. Hon är nog min största idol här i livet. Hon vet att hon är gammal, men tror ni det stoppar henne från att vara aktiv? Icke! Hon jobbar till och ifrån i Pinstkyrkans kafeteria i Värnamo. Vissa dagar åker hon och hennes vännina på roadtrips, och då inga småturer utan turer på cirka 30 mil!

(Och nu fick jag skrivkramp och råkade starta kaffebryggaren....)

RSS 2.0