Jag har ont precis överallt, men fy tusan vad de var värt det...
Jag har haft en av de sjukaste helgerna någonsin tror jag. Jag har åkt skidor och longboard på en och samma helg (eller ja, jag räknar måndagen med som en helgdag nu). Fredagen var det pizzabagande och Bongo in på små timmarna. Sen så gick jag upp rätt tidigt lördagmorgon för att vara färdig och peppad för eftermiddagens skidåkning i Jära. Efter många timmar av att bara gå och vänta så kom Gutta och vi åkte till backen.
Efter många långa och svettiga timmar i vårsolen så började det tillslut mörkna, men det var då allt egentligen började. Bara för att man ville få så många åk som möjligit så sprang man upp och åkte direkt, ingen vila här inte....
Så efter många timmar i backen hade solen gått ner, hoppet var sönderkört och snön började försvinna även där vi lagt upp så mycket snö. Det var alltså dags att ge upp, en av mina minst jibbade säsonger blev på slutet lite hoppfullt (höhö). Men mer än så blev det inte, jag blev inte så mycket bättre på att spinna och att grabba. Jag lärde mig däremot att raila och konsten med att raila. Trots ett år där jag inte haft något vettigt att göra har skidåkandet inte fått den tid den kunde fått. Vem vet, jag hade kanske varit så mycket bättre nu....eller så hade jag suttit i rullstol.
Kommentarer
Trackback
